- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 12. Konung Karl den tionde Gustaf. Afd. 2 /
157

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folket af fruktan började sky huset, bar ban den nu
mera sanslöse främlingen ned till hafsstranden och lade
honom der under några pilar, bädden en halmkärfva,,
täcket Dahlbergs egen kappa. Händelsevis kom den
fattige fiskaren dagen derpå och fick veta förhållandet,
Han bannade krögnren för dess omensklighet och
skrämde honom för svenskarnas hämnd. Derpå bar han
Dahlberg ned i sin båt, öfvertäckte den med seglet,
rodde ut i vattnet och fästade farkosten inuti den
tjockaste strandvassen, der den af ingen kunde ses. I en
stund af halfsansning gaf Dahlberg honom sina
penningar och dyrbarheter och bad att blifva begrafven
under en reslig, vid stranden stående ek. Fiskaren
tog emot penningarna och köpte för desamma, hvad
som kunde behöfvas. Han bodde i Elbingen, tre mil
derifrån ; men ledd af medlidande och from
tacksamhet, kom han likväl esomoftast att besöka sin olyckliga
välgörare. En gång trodde han så säkert denne vara
död, att han på fem dygn icke gick dit utan lät i
dess ställe förfärdiga Dahlbergs likkista. På detta sätt,
oafklädd, nästan medvetslös och beständigt i båten och
under bar himmel, låg denne från ungefär den 12
Oktober till den 13 November. Andteligen brast
pestbölden och sansningen började småningom återkomma.
Nu lät han föra sig till Elbingen; men som ingen sjuk
fick insläppas i sjelfva staden, lade fiskaren honom i
sin trånga, af ler och halm uppbyggda koja i
förstaden, hvarest en kärfva på golfvet blef hans läger.
Inkommen i värman lät han nu aftaga sina kläder och
hårda ryttarestöflar, hvilka på en hel månad icke varit
af fotterna. Dessa sednare befunnos derföre svullna
och så svarta som en kittelbotten. Dahlberg trodde
sig aldrig mer kunna återfå deras bruk och utstod i
flere veckor ganska svåra plågor. Rundt omkring
härjade pesten. I närmaste kojan, endast med en tunn
ler- och halmvägg skild ifrån fiskarens, dogo flere
personer deraf. Blott några tum från Dahlbergs hufvud,
på andra sidan om den lösa väggen, hörde han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/12/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free