Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let varade till sent på qvällen. Nallen Mef svår och
medförde ett nytt, ett vådligare utbrott af sjukdomen *).
Den visade sig denna gången än mera elakartad,
troligen genom inblandning af en i staden allmänt gängse
rötfeber. Andtäppan och tryckningen öfver bröstet
till-togo så, att konungen ej mer förmådde öfver det
sed-nare låla den lätta bördan af ett täcke. Ilan klagade
häftigt öfver långsamma läkare och sent färdiga
medika-menter och begärde tillika att blifva åderlåten. Det
skedde. Af blodets alldeles upplösta beskaffenhet insugo
läkrarne genast den öfverhängande lifsfaran. Den 8 och
9 Februari tillbragte konungen för det mesta sittande i
en länstol under oroliga kastningar fram och åter, utan
hvila och utan lindring. Den 10 ökades de onda
tecknen, förenade med en tät och besvärlig hicka. Säg mig1
om jag skall dö! sade konungen. Säg (let upprigligl !
ty jag har aldrig varit rädd för döden, och är det
cj heller nu. Läkarens svar målte icke hafva varit
lugnande; ty redan samma dag tillkallades själasörjaren,
doktor Emporagriusa Efter dennes besök talte
konungen vid sin syster, Maria Eufrosyna, om åtskilligt
rörande rikets förvaltning under en möjligtvis inträffande
minderårighet. Emellanåt ilade tankarna tillkaka till
liärarne och fältlägren. Han suckade djupt och utbrast:
Fyen, min syster; Fyens förlust blifver min död!
Klockan mellan 5 och 6 följande morgon kom
’Em-poragrius efter befallning tillbaka till konungen. Denne
hade ännu så mycken styrka qvar, att han, ledd af
drottningen och af Nils Rrahe, förmådde gå in i den
förstnämndes rum och der sittande på en stol, afhöra
skriftermålet och sjelf göra sin syndabekännelse samt
knäböjande mottaga nattvarden. Vid bekännelsen talade
konungen nära en half timma oafbrutet och redigt;
erkände sina många och stora synder, serdeles i
ungdomsåren; klagade ock, alt han cj, som han velat,
”) Upps. Poscnhan-JVAIbcd. saml. Fol. 6. En främmande
ministers berättelse om Iiarl Guslafs död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
