- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 13. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 1 /
21

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låta cn annan väljas till marsk, då hertigen skulle i
styrelsen erhålla rum näst enkedrottningen. Men intetdera
förslaget antogs. När slutligen riksdagen och det
afgö-rande ögonblicket nalkades, och enkedrottningen började
luta till rådets parti, då och i samma mån började ock
hertigen gå öfver på en annan bog. Han upphörde med
frieriet lill enkedrottningens syster och Vände sig i dess
ställe och för att vinna riksdrotsen till dennes
brorsdotter, Elsa Elisabet Brahe, enka efter Erik Oxenstjerna.
Hertigens förtrognaste handtlangare, Lars Romann,
af-rådde ifrigt förslaget. Ers durchlauchl, skref han, skall
derigenom endast ådraga sig sjelf förakt, och göra
riksdrotsen än mera sloll och öfvermodig. Adolf Johan
lyssnade ej till rådet utan afsände sitt friarebref. Per
Brahe trodde ej på allvaret af en så hastig ändring i
tycke. Han visade brefvet för flere, och saken blef
allmänt bekant. Hertigens anseende sjönk derigenom än
mera, och Brahe ändrade hvarken öfvertygelse elier
handlingssätt. Nu blef hertigen högeligen förtörnad. Redan
förut hade han uppmanat Hedvig Eleonora, att
tillsammans med honom tillgripa kraftfulla och oförfärade
åt-gerder. Äfven den förtrogne vännen Romann tillstyrkte
att använda våld mol våld; och hertigen förklarade, alt
han skulle in i döden försvara Karl Gustafs testamente,
och att han hoppades deri kunna lyckas.

Det parti, hvarpå han litade, bestod af följande
ämnen. Ofrälseståndens medlemmar, nästan alla varande
på lägre platser inom samhället, hade följakteligen
mindre kunskap om förhållandena och om Adolf Johans
personlighet; men deremot mer eller mindre motvilja
för hvarje så kallad herre — eller adelig regering,
hvar-före också bland dessa stånd fanns en viss benägenhet
för hertigen. Som ledare inom desamma hade han
biskop Enander och den omnämnde bonden Per Ersson,
betydande personer, ehuru ingendera rätt väl känd.
Stockholms borgerskap och ståndets taleman,
borgmästaren Prylz, liöllo sig mera tindan. De gamla folkledarne
sedan 1650 års riksdag, en Terserus, Nils Nilsson och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/13/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free