- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 13. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 1 /
30

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den 28 October l<om hertigen till hufvudstadeu,
ditbjuden för firandet af Karl Gustafs begrafning. Han
blef af rådet mottagen såsom en furste, och med alla
yttre vördnadsbetygelser; men den 51 October kom till
lionom ett utskott af rådet och af alla fyra stånden,
hvilka formeligen tillkännngåfvo det tagna beslutet.
Hertigen svarade lugnt och tycktes vara tillfreds med
ständernas åtgerd. Men knappt några veckor efteråt, hörde
inan honom öppet påstå, all riksmarsk-sysslan blifvil
honom med våld fråntagen. Rådet sände då genom tre
sina medlemmar den hälsningen, att han borde innehålla
med slika ord; ty han ha^le aldrig haft några lagliga
anspråk på sysslan. Adolf Johan ursäktade sig och föll
undan *).

Så slutades denna märkliga stlid. Troligt är, att
hertigen åtminstone för närvarande icke hade någon
annan eller högre plan, än den ärelystnaden att få deltaga
i regeringen och undvika en obehaglig afsättning. Han
tyckes ock hafva på fullt allvar trott, att riksstyrelsen
utan honom skulle nödvändigt gå illa, och att ständerna
skulle vara öfvertygade såväl om denna sats, såsom ock
om rättvisan af hans anspråk och derföre lätt och snart
desamma bifalla. Endast af denna öfverdrifna
egenkär-lek, eller af en lika öfverdrifven försumlighet kan man
förklara, att han på engång var så envis i sina anspråk
och så slapp i medlen till deras genomdrifvande.

Förnämsta anförda skälet till hans uteslutande hade
varit de höga herrarnas envisa påstående, att hans
personliga egenskaper gjorde honom till regeringen oduglig.
Det berodde nu på Adolf Johan sjelf att genom sitt
framtida uppförande besanna eller vederlägga detta
påstående.

Ver Brahe och rådspartiet leddes vid detta tillfälle
af många skäl. Med kännedom af hertigens mer och
mer framträdande besynnerligheter, voro de öfvertygade
om hans oduglighet för den sökta platsen. — Med käq-

’) Riksark. Joh. Rosenhanes dagbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/13/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free