- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 13. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 1 /
34

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gångna uppsatsen. Med böner och tårar lyckades hon
att få den af enkedrottningen tillbaka.

Med sådana tänkesätt kunde Herman Fleming ej
vara omtyckt af högadeln, ej heller gerna sedd i den
nya förmyndareslyrelsen. Vid riksdagen i Göteborg blef
dock hans fullmagl som riksskattmästare utan motsägelse
i rådet uppvisad och intet steg skedde till hans
uteslutande; man hade nog att göra med Adolf Johan.

Redan nu visar sig dock oviljan mellan Flemingen
och rådspartict. Under alla de vigtiga öfverläggningarna
om Adolf Johans plats i förmyndarestyrelsen, höll sig
Fleming lindan och talade livarken för eller mot. Hans
benägenhet för hertigen var dock känd, och när
riksdagsbeslutet blifvit lärdigt, vägrade hans bror, Göran
Fleming, att undcrskrifva det. Så länge den herrskande
Per Brahe i Göteborg ledde rådets öfverläggningar,
ute-blef Herman Fleming dcrifrån. Men just som Brahe
rest, kom Fleming upp i rådet; och genast utbröt
stormen. Gustaf Bonde talade om nödvändigheten alt
någon gång medelst gåfvor af kronogods belöna
för-Ijcnla männcr. Hermnn Fleming ville i stället använda
penningar; men han var ensam om sin mening. Lars
Kagg sökte derlöre nedtysta och Iik-.om qväsa Flemingen;
men denne bad alt få ulan någons förolämpande säga
sin mening; den nemligen, att han ämnade aldrig
underskrida någon donation. Lars Kagg, Axel Lillie
och Karl Mauritz Lejonhufvud upptogo ganska illa så väl
dessa ord, som att Fleming varit så ofta borta ur rådet
och likasom ogillat dess åtgerder. Först nu och sedan
rådels hufvudman Per Brahe rest bort, hade herr
Herman återigen uppkommit. — Fleming skyllde på
sjukdom och göromål; äfven på samvetet; han kunde
nemligen ej skrifva under allt, som beslutades. Lars
Kagg sade: herr Herman har redan ofla förut vägrat
sin underskrift och ständigt förorsakat svårigheter och
tvister; men cn sådan träta som denna har aldrig i
min lid varit i vår rådkammare hörd. Flere hårda
ord vexlades och Herman Fleming fordrade bevis för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/13/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free