- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 13. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 1 /
87

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jande röst: vi mine bröder, som silla i styrelsen, böra
följa exemplet af Axel Oxensljerna och hans vänner.
Untlcr sin förmyndaretid motlogo dc inya donationer
af kronan och kunde dcrföre med kraft försvara henne
mot andras tillgrepp. Så talade Gustaf Bonde. Men
märkas hör, att i sådana grundsatser hlef Axel
Oxensljerna understödd af sina yppersta samtidingar, en Jakob
De Ja Gardie, Gabriel Gustafsson Oxensljerna, Klas
Fleming och Axel Baner. Helt annorlunda var det för
Gu-slaf Bonde. Han blef tvärtom motarbetad af de mäsrti-

O

gaste på sin tid. Rikskansleren Magnus Gabriel De la
Gardie och riksmarsken Karl Gustaf Wrangel voro just
de, som genom de halföppnade dörrarna först trängde
sig sjelfva in i rikets skattkammare. Efter dem stodo
portarna på vid gafvel och alla godshungriga sågo
framför sig den öppna vägen och det rika bytet; och hvem
skulle blygas att göra efter, hvad rikels högsta män gjort
förut ?

Men ännu förlorade ej Gustaf Bonde hoppet om
rikshushållningens återupprättande. Den 26 Juni 1661
uppläste han i rådet ett betänkande, som visar rikels
ställning och hans egna tänkesätt. Genom krig och
dålig förvaltning, säger han, har vårt fädernesland
blifvit mycket försvagadt. Enda botemedlen äro fred och
sparsamhet. Vi måste söka 1 :st freden. Om vi
svenskar sloltsera öfver våra troppar, vår krigsära och
vår tapperhet och börja orättvisa krig, så blifva vi
hos andra folk förhatliga, såsom krigs- och
plun-dringslystna röfvarc; och de sammanrota sig till vår
undergång såsom i sista åren skedt är. Krigen äro
ej heller så nyttiga för landet, som mången säger.
De, som dcrvid samla rikedom, äro blott några få;
hvaremot hela landet blifver utarmadt på både
penningar och folk, sä alt skatterna ej kunna erläggas
och endast späd ungdom finnes alt vid
knekleskrifnin-garna laga, och socknarna uppfyllas af fatliga enkor
och faderlösa barn. Ehuru så dyrt betalda, gifva de
eyöfrade landskaperna dock ingen vinst. Och äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/13/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free