- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
17

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillfångatagen och en längre tid hållen i fängsligt förvar.
Nedslagen af denna och åtskilliga andra motgångar,
beslöt han öfvergifva alla verldsliga sträfvanden och ingick
derföre i jesuiterorden samt upphöjdes till kardinal. Vid
äldre broderns, konung Uladislai, död fattades han åter
af verldslig äregirighet samt sökte och lyckades blifva
konung i Polen. Knappt hade han vunnit sin önskan,
förrän han ångrade den; men försent. Han hade
nem-ligen också blifvit vid samma tid förmäld med sin
bro-ders enka, Lovisa Maria Gonzaga. Hennes oroliga och
ärelystna sinne beherrskade helt och hållet den lugna
och eftergifvande Johan Kasimir, och uppretade
polac-karna mot både honom och sig, och det mer än en
gång. Trött vid oron och trätorna, önskade konungen
nedlägga spiran och söka lugnet; men den stolta
drottningen ville aldrig höra talas om något sådant. De
olyckliga krigen mot kosackerna, mot Sverge, mot
Ryssland hafva vi redan uti föregående berättelser omtalat.
Del mot Sverge slutades genom freden i Oliva; och det
rysska blef i flere år med lysande framgång utfördt af
Czarnecki. Men sålunda befriade irån yttre fiender,
öf-verlemnade sig polackarna omigen åt den vildaste
oenighet. Alla band voro upplösta. Ingen lag, ingen
öf-verhet förmådde hålla partier och personer i ordning.
Konungens befallningar föraktades uppenbart. Likaså
ständernas. De sjelfva bidrogo till att nedsätta, nästan
tillintetgöra sitt eget anseende; ty just deras
sammanträden blefvo värrsta tummelplatserna för split och
våldsamhet. Inom ungefär två och ett halft år, blefvo fyra
serskilda riksdagar sönderbrutna, innan något beslut vid
dem hunnit fattas. Orsaken var polackarnas egen
trotsande obändighet. Landel, sade man, blir alldeles
för-slördl af den olycksaliga riksdagsfebern.

Johan Kasimir var en välmenande, tapper och klok
konung; men svag. Han mägtade ej styra det onda;
men insåg klart dess orsaker och det förderf, hvarmed
landet hotades; och han uttalade med oförfärad
upprig-tighet dessa sina farhågor. Vid riksdagen 1661 yttrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/14/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free