- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
89

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förut voio okände. Ofla roade sig dervid hans suille
med att i versen införa allehanda rim och ljudlekar,
såsom man den tiden stundom brukade göra. Serdeles
bekant är en sådan hans vers om helsan.

Helsan är allt. Allt, allt är allsintet der intet är
helsan.

o

A andra sidan använde han lika lyckligt äfven
alex-andrinen. Innehållet af dikterna erinrade om de gamla
folkens skaldeverk, och den mytologi, som begagnades,
var den grekiska. Till Sverges äldre vitterhet, sagorna,
folkvisorna och eddaläran stod hans diktkonst icke i
någon närmare beröring. Den kunde det ej heller; ty
dessa ämnen voro en helt och hållet ny verld, som först
började upptäckas vid slutet af Stjernhjelms lefnad och
just genom det antiqvitetskollegium, hvars förste
ordförande han var.

Stjernhjelm hade elt stolt och vördnadsbjudande
utseende. Det livilade öfver dragen ett uttryck af allvar,
som passade för hans höga sysselsättningar; men bakom
livilket det skalkaktiga skämtet också lätt kunde dölja
sig. Ett gladt sinne och en god helsa voro hans
ständiga följeslagare. Sinneslugnet kunde at lifvets vexlingar
aldrig störas. Lifvet, sade han, är blott drömmen om
en skugga. En annan gång upprepade han Persii vers:

o curus hominum, o quantum est in rebus inane/ *)
Men, tilläde han, det är dock en stor sällhet nit
genom sill arbete kunna gagna inånga; och åter sade
han: all ulslå besvär och fara för del, som är
hederligt och ärorikt, sådant är ljuft för en ädel själ;
och när han oförtjent tadlades och häcklades, skref han
sin bekanta vers:

Månan i lyslhcl går sin gång och aktar ej hundglafs,

Insigt af det timligas förgänglighet och innerlig
förtröstan på Gud hjelpte honom alt bära alla bekymmer.

*) Mcnskobehymmer och men sko be dr i fl fåfängliga är o.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/14/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free