Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att han ej fick mer, kom troligen deraf, att han
icke begärde, icke väntade mer. Han var en bland dem,
som sökas, icke som söka; minst yttre utmärkelser.
Sådana gjorde honom blyg och förlägen. Han undvek den
lysande diplomatiska bana, Gustaf Adolf för honom
öppnade, och valde en lugnare, fast obemärktare väg.
Lyckligast kände han sig vid arbetsbordet, att der antingen
forska i fädrens och fäderneslandets lagar, eller ock vid
deras skipande hägna frihet, lag och fäders land. Just
sjelfva detta arbete var hans sällhet, var hans belöning.
Hans blygsamhet väntade, hans oegennylta begärde
ingen annan. Han kunde ej ens förmå sig att mottaga
någon sådan, och vägrade till de högre aflöningar, som
1647 honom erbödos.
Hans klara blick och oväldiga sinnelag gjorde, att
Lan icke slöt sig till något af den tidens partier.
Intetdera bland dem hade derföre någon fördel af, någon
ifver för hans upphöjande. Detla, jemnte ofvannämnde
hans blygsamma oegennytta torde hafva varit rätta
orsaken till de jemnförelsevis ringa framsteg, han gjorde på
ämbetsmannabanan.
I sitt enskilda lif var han lika älskvärd, som
lycklig, omgifven af en öm maka och välartade barn. Ett
ordentligt och måttligt lefnadssätt hade bibehållit hans
både kropps- och själskrafter. Ännu i sitt sjuttionde år
ägde han arbetsförmåga qvar. Elt felades dock.
Ögonen, svaga af naturen, blefvo genom det myckna
läsandet och skrifvandet än mera lidande. De berömdaste
läkare anlitades, äfven i främmande land; men förgäfves.
Ar 1658 eller vid 62 års ålder blef han fullkomligt
blind. Då beslöt yngsta sonen Olof att uppoffra
anspråken på egen verksamhet för att blifva den vördade och
älskade fadrens öga och hand. Han uppläste för den
gamle, livad som skulle läsas, och förde i pennan, livad
som skulle skrifvas. De tu, fader och son, utgjorde
tillhopa ett helt, sammanhållet af kärlek, och verksamt för
ljus och rättvisa. Så understödd af sonen, fortfor
Stjernhöök, att, ehuru beröfvad ögonens ljus, dock föredraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
