Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fakulteten i Uppsala, anförd af Stigzelius och Terserus,
erinrade i fogliga ordasätt att några hans satser icke vore
förenliga med den gällande läran; samt förmanade
honom alt ej genom fortsättande af dylika skrifter störa
församlingens lugn. Biskopen sökte försvara sina satser;
påstod, alt de misslyddes, och förklarade, att han ej
ville störa församlingens lugn, ulan blott befordra dess
väl; men att ingenting skulle derifrån afskräcka honom
m. m. Teologerna i Uppsala svarade, att hans uttryck
vore i alla fall ovanliga och missledande, samt att
tomma och spetsfundiga ordtvister tjenade till intet annat än
alt värka oro och split. De önskade välsignelse öfver
hans fromma fridsmedling mellan de kristna kyrkorna,
men de önskade ock frid inom den svenska o. s. v. Man
hade hållit denna brefvexling hemlig och det för
biskopens egen skull; men denne, en nära sjuttioårig man,
drefs af sitt varma nit framåt på den beträdda banan,
och 1661 utgaf han till fortsättning ej mindre än tio
häften af sin förberörde skrift. Detta väckte stormen.
Åtskilliga personer började skrifva i ämnet, och hans egen
domprost Fogdonius delade och äggade förföljelsen; som
det säges, lerid af enskild hämndlystnad. Uppsala
teologiska fakultet och en tillsatt kommission i Stockholm
ogillade biskopens ai beten. Han blef dessutom af
enskilda ovänner anklagad för ett litet formfel, af hvilket man
gjorde stort oväsende. Bullret växte och regeringen fann
sig sluteligen föranlåten att förbjuda såväl biskopen sjelf
att ytterligare skrifva i ämnet, såsom ock alla andra att
läsa hans redan ulgifna arbeten. Ilan klagade; men det
hjelpte ej. Vid 1664 års riksdag blef målet draget
inför presteståndet, hvilket allmänt och häftigt ogillade
biskopens upplörande.
Regeringen var gynnsamt sinnad mot Johannes
Mat-thise Den lät till och med genom trenne riksråder gifva
honom en vänskaplig varning, men förgäfves *). Dä
vågade man ej längre sätta sig emot pi esteståndets ifriga
*) Rådsprot. d. 2G Juni 1G62.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
