Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
önskningar *). Man öfverlalade biskopen ntt sjelf begiira
fdsked och detla beviljades i vackra och hedrande
orda-Jag. Efterträdare blef motståndaren Emporagrius.
Några biskopens personliga fiender, scrdeles inom
presleståndet, torde hafva bidragit till denna olyckliga
utgång. Förnämsta orsaken dertill var dock tidens
allmänna och brinnande nit för lutherska renlärigheten
inom svenska kyrkan, med hvilken rådande tidsanda
biskopens medlingsförsök slod i uppenbar motsägelse. Hans
uppförande vid 1650 års riksdag torde ock hafva mot
honom i någon mån uppretat presterna och
ofrälsestån-den i allmänhet, och sålunda bidragit till olyckan**).
Som alla andra Kristinas gunstlingar, hade äfven
Johannes Matthiae fålt mottaga rika gåfvor och
förlänin-gar. Han var alltså en förmögen man och tillbragte
sina sista år i lugn och öfverflöd. På dödsbädden
bedyrade han sig alltid hafva varit en sann lutheran; men
erkände, att han i de åtalade skrifterna fällt oförsigliga
yttranden , samt att presterna och regeringen haft rått
uti de åtgerder, som blifvit mot samma skrifter till
behållande af kyrkans lugn vidtagna.
Barnen blefvo redan 1645 af drottning Krislina
adlade och kallade Oljcquisl, Namnet var troligen taget
från faderns fredliga sinnelag. Det var också ett förebud
till namnet på den skrift, som föranledde hans slutliga
olycka.
*) Bndsprot. d. 20 Aug. 1664.
*’) IVlan läser hos några häfdatecknare det påståendet, alt
biskopens olycka var elt verk af riksförmyndarne och af
högadeln, hvilka skulle hafva halat honom; måhända för
det förtroende, han fordom åtnjöt af Kristina.
Beskyllningen saknar bevis, t iil och med rimlighet; häldst när
man betänker den hittills förbisedda omständigheten, att
Aid 1650 års riksdag var Johannes Al a 111) i ;c cn bland de
få. som inom presteståndet vågade taga adeln i försvar,
och således framför alla andra borde hafva att räkna pa
dess tacksamhet under den sedermera kommande
för-tnyudareliden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
