Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro redan halfdragna, när Karl Guslaf Wrangel kora
och med sitt anseende tvang kämparna att försonas.
En annan dylik sägen må anlöras, som ännu ett
bevis på sinnesstämningen. I följe af någon rangtvist hade
en ung grefve Douglas utmanat den gamle förtjente
generalen Helmfelt. Denne vände sig till de ombud, som
framburit utmaningen, och sade: jag ber herrarna
förmana den tinga gossen, alt han håller sig slilla. Jag
för min del har så ofta slagits mot rikets fiender och
har deraf så Irälgångna händer, alt jag i dem ej mer
känner någon klåda.
Riksdagen 166J5 gick förbi, utan att vi sett
rangtvisten förorsaka något serdeles buller. 31en vid mötet
1672 bragtes den å nyo till tals. Under tiden hade
danska konungen utgifvit en på tjenst grundad
rangordning. På svenska riddarhuset blef också ropet om en
dylik ytterst häftigt; ty tiden led till det afgörande
ögonblicket. Bland lågadeln hördes de knotande orden:
vi silla här tillhopa alla såsom ridders och adelsmän
och vilja oss emellan icke vela af några skilda stånd
och klasser. Bullret blef förfärligt. Landtmarskalken
med ångestsvetten i pannan var nära att nedlägga sin
staf *), dä oväsendet ändteligen afstadnade. Lågadeln
segrade och ståndet skickade till regeringen sin anhållan
om rangordning. Denna anhållan måste upprepas ännu
en gång **). Afven konungen lät genom sin mor bedja
riksförmyndarne uppgöra denna rangordning före deras
nedläggande af styrelsen, på det han sjelf sedermera
måtte slippa det obehagliga ärendet. Saken företogs i
rådet. Gyllenstjerna m. fl. yrkade, att till grund för
rangordningen borde tagas den tjenst, man innehade.
Ingen vågade motsäga sanningen af denna allmänna sats,
och De la Gardie försäkrade med mycken ömsinthet, alt
hans hjcrla blödde, hvar gång han såg börd gå öfver
ämbele. Likväl trodde han, alt saken borde uppskjutas.
*) Rådsprot. d. 5 Oct. 1672.
’*) Rådsprot. d. 15 Nov. 1672.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
