- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
143

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beslutsamhet förslaget och en förordning i sådan anda blef
utfärdad[1].

Tiden hade mycket qvar af vidskepelse och
besynnerliga åsigter. En kyrkoherde i St. Klara i Stockholm,
vid namn Hammarinus, blef afsatt från ämbetet endast
derföre, att han med egen hand nedtagit en piga, som
hängt sig. Sådant ansågs nemligen uteslutande tillhöra
bödeln, och vara en förnedring, alldeles oförenlig med
prestämbetet.

Under denna tiderymd inträffade de ryktbara
trollerierna. Inom flere Europas länder yttrade sig
nemligen samtidigt en slags smittsam och besynnerlig
själssjukdom. Den angrep mest qvinnor och barn; men äfven
äldre karlar och stundom till och med lärda och i öfrigt
fördomsfria män. Den bestod mest deruti, att man
trodde sig hafva gång efter annan blifvit af satan på ett
underbart sätt förd till dennes gästabud och der invigd till
hans tjenst. Man trodde sig hafva sett honom, mottagit
gåfvor och välfägnad af honom, med blodskrift försvurit
sig åt honom o. s. v. I Sverge utbröt farsoten i Mora
socken af Dalarne år 1668, och sträckte sig derifrån åt
Norrland och sedermera nedåt hufvudstaden och andra
rikets delar. Hundradetals personer bekände, huru de
blifvit af trollkäringar nattetid bortförda, farit på
qvastkäppar och ungsrakor genom skorstenen och luften till
Blåkulla; under vägen skaft malm af klockorna och
silfver af messhakarna; blifvit af satan tvungna att afsvärja
frälsaren, sönderrifva bibeln, stjäla och till Blåkulla
medföra mjölk och smör; med flere den gamla vidskepelsens
orimliga och ofta löjliga inbillningar. Saken hade dock
en allvarlig och ganska märkvärdig sida. Öfver hundrade
personer blefvo på egen och andras bekännelse dömda
till döden och undergingo den ofta utan att återtaga sin
bekännelse. Ej blott okunnig allmoge, utan äfven lärda
män hade samma tro. En Eurenius, då för tiden lektor


[1] Rådsprot. d. 5 och 7 Sept. 1668. Riddarhusark. Riksdagsacta 1668 d. 27 Juli.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:07 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/14/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free