Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kens ställning blef något rubbad. Dels för att afhjelpa
dessa olägenheter, dels för att få så stor vinst som
möjligt, började banken efler 1661 utgifva alldeles för
mycket så kallade credilivsedlar, nemligen till ungelär
dubbelt belopp af innevarande valuta *). Gustaf Bonde
misstänkte förhållandet och varnade Palmslruch redan hösten
1663; men förgäfves **). Da angaf han saken i rådet,
men Palmstruchs åtgerder försvarades af nästan alla de
andra bankdirektörerna***) och, som ryktet sade, äfven
af De la Gardie, hvilken skulle hafva erhållit någon del
af den orättvisa vinslen. Så Jyckades man liängla sig
öfver riksdagen 1664; men kopparen steg och
credit-sedlarnes värde föll inom korl 8 ända till 10 procent.
Bittra klagomål spordes hland både höga och låga, och
Per Brahe påstod, alt han ensamt för sin person
förlorat 20,000 daler silfvermynt på nämnde papper 7).
Slutligen kunde verket ej läugre bibehållas. Den 17 Sept.
1668 blef det upphäfdt och med cn betydlig bankrutt
Allmänna oviljan vändes mot Palmstruch. De la Gardie
sökte äfven nu tala till dennes försvar och påstod, att
andra voro lika skyldiga m. m.; men Johan Gyllen-
*) Rilhs V. 363. säger att creditsedlar utgåfvos »för 1,080,000
daler silfvermynt eller 27 tunnor guld.» Men enligt då
brukligaste penningvärdet svarade en tunna guld mot
100,000 daler silfvermynt; hvadan alla credit- eller
cre-ditivsedlarna skulle endast ha uppgått till nära 11
tunnor guld.
**) Bond. Om mynt och finanser. B. Skyttes
ochKammar-kollegii intyg, att Bonde varnat Palmslruch.
***) Rådsprot. d. 8 Nov. 1669.
f) Rådsprot. d. 23 Juni 1666.
ff) Fants historia pag. 97 säger på 1,200,000 riksdaler. Ltfnb.
Hist. Märkv. IV. 78. säger 200,000 r:dr. — Lönb. Hist.
Arch. II. -40. I Blå boken uppgifves, att kronan fick
betala 250,000 daler silfvermynt till inlösande af dessa
bankosedlar, på det folket ej skulle genom deras
nedslående blifva för mycket lidande. I Rådsprot. d. 23 Juni
. 1666 säger M. G. De la Gardie, att 200,000 riksdaler
behöfvas till de öfriga kreditsedlarnas inlösande; detta
redan 1666.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
