- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
175

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi känna ej i allo utgången af denna tvist; endast det,

att kopparmyntningeu blef snart återtagen.

TOLFTE KAPITLET.

OM BONDESTÅNDET.

Böndernas ställning förblef i det liela densamma
som förut. De begärde, att hädanefter angående vigti—
gare statsärender bekomma närmare underrättelse, än man
hittills behagat meddela. Rådet svarade helt upprigtigt,
att det hitintills aldrig varit brukligt meddela närmare
underrättelse om de saker, hvilka man visste, att de gode
männen i bondeståndet icke kunde förstå *).

Riksdagsböndernas underhåll utbetalades af
krono-och skattebönderna; men stundom med så mycken
njugghet, att bönderna vid länga riksdagar klagade sig nära
alt svälta ihjel, och derföre Cngo ofta nog understöd af
kronan**). Märkvärdigt är, att frälsebönderna, som icke
voro skyldiga att betala riksdagspenningar, likväl icke blott
frivilligt begärde, utan till och med trugade sig att
deltaga i dessa utgifter; så att på adelns begäran böter
utsattas för den frälsebonde, som lemnade sådant tillskott.
Förhållandet visar å ena sidan, huru angeläget
bondeståndet af alla klasser var, att bibehålla sin röst på
riksdagarna; samt å andra, huru angelägen adeln var alt
densamma på allt sält förminska.

De gamla klagomålen öfver böndernas oärlighet vid
skatternas utgörande fortforo, kanske till och med
ökades. För att slingra sig från mantalspenningarne
brukades hvarj< handa knep. Många bönder, i synnerhet i
Finnland, gåfvo åt tre eller fyra sina söner elt och samma
dopnamn, för att sedan kunna vid knekt- och
mantals-skrilningarna bortblanda och gömma dem under en enda

*) Rådsprot. d. 22 Juli 1668.

•*) Rådsprot. d. 28 Nov. 1672.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/14/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free