- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
180

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig af utmärkt skickliga och nitiska styresmän öfver
församlingarna. Rothovius och Gezelius hafva vi redan
omtalat; Petrceus, den minst märkvärdiga (han innehade
sysslan blott några få år), var dock den, som öfversatte
och lät trycka hela bibeln på finska språket. Genom
dessa tre männers, och i synnerhet den store Gezelii,
nitiska vård oin församlingarna verkades utomordentligen
mycket till spridande af kunskaper, ordning och
sedlighet.

Alt mycken vildhet ännu var qvar, förstås af sig
sjelft. Hos svenska allmogen gingo derom förfärliga och
dock allmänt trodda sagner. Man ansåg finnarna vara
trollkunniga, menniskoätande hedningar m. m. och när
under skånska fälttåget 1676, några finska regementer
tågade genom Småland, flydde dervarande allmoge
hoptals med hustrur och barn åt skogarna, för att, som de
trodde, rädda sig undan hedningarna, trollen och döden.

INGERMANLAND, ESTLAND OCII LIFFLAND.

Äfven under Karl den elftes förmyndare-styrelse
gjordes ingenting hufvudsakligt för att sammansmälta
dessa landskap med Sverge; snarare motsatsen. Vid
riksdagen 1660 beslöts, att de eröfrade länderna nemligen
Kexholms län, Ingermanland, Estland, Liffland,
Pommern, Wismar, Bremen och Verden icke skulle äga säte
och stämma bland Svea rikes ständer. Man härmade de
gamle Romare och betraktade och kallade nyssnämnde
landskap för provinser*), de der hörde under, men icke
tillsammans med moderlandet Sverge, och till hvilkas
styrande nian derföre utnämnde general-guvernörer i
likhet med de gamle proconsulerna. Liffländningarna sjelfve
tvekade. En gång begärde dess adel att blifva iutagen

*) Till skillnad från Finnland och från Skåne, Halland och
Blekingen kallades Ingermanland, Estland, Liflland,
Pommern och Bremen för Ulrikcs provinser. Se
rikshufvud-böckerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/14/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free