- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 14. Konung Karl den elftes förmyndare. Afd. 2 /
200

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

emot; och tillika trögheten och den hos inånga rotade
öfvertygelse, alt kronan fick af egendomarna i adelns ägo
större vinst än af deras borllemnande åt fogdar och
ar-rendatorer. Genast efter Karl Guslafs död höjde sig
derföre många stämmor emot reduktionens verkställighet,
och bland dem främst och högljuddast Per Brahes. Han,
Klas Tott, Bengt Skytte *) och Shering Rosenhane
på-stodo, alt riket hade af godsen i adelns hand större, ja
tre gånger större bevillning, än inkomsten var medan de
tillhörde kronan. De påstodo, att Gustaf Adolf och
Kristina eikänt detta förhållande**). Per Brahe sade att
hans eget gods Bogesund nu gaf åt kronan årligen 1,400
daler silfvermynt (?), men att samma Bogesund, förr än
det af Brahe blef uppodladt och medan det ännu var i
kronans hand, lemnade blott 14 r:dr i behållning (?) ***).
Han mente ock, att reduktionen hittills ingenting annat
åstadkommit, Sn att godsen, om hvilkas besittning man
ej hade någon säkerhet, blefvo under tiden utsugna och
förstörda 7). Han ville draga reduktionsärendet från
riksdagens handläggning, skyllde hela förslaget på Karl
Gustafs onda rådgifvare, och påstod, alt den konung, som
bragte det i verkställighet, skulle också bringa öfver sig
sjelf samma hat och ovilja, som fordom och af samma
skäl gjorde konung Albrekt olycklig *^"*4*).

Men å andra sidan ansågo de flesta inom
regeringen den ifrågavarande räfsten vara laglig, ty den var
lagligen beslutad; billig, ly den var af behof och rättvisa
påkallad; nödvändig, ty den var af ofrälsestånden
liög-Jigen efterlängtad, och enda medlet att trygga adeln vid
besiltningen af de öfriga tre fjerdedelarna. J spetsen för
denna åsigt stod Gustaf Bonde. Om, sade han, adeln
icke lemnar ifrån sig fjerdeparten, så kommer snarl

*) Rådsprot. d. 6 Mars 1665.

**) Rådsprot. d. 10 Aug. 1660.

— *) Rådsprot. d. 26 Juni 1661.

f) Rådsprot. d. 8 Juni 1660.
ffj Rådsprot. d. 14 Aug. 1660.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/14/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free