- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
5

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framsteg en gång i månaden eller, som andra säga, en gång
i veckan; hvarjemnte de med honom anställde årliga
förhör, om hvilka sedermera inför rådet aflades formlig
berättelse[1].

Dessa berättelser voro i början icke serdeles
hugnande. Vid nio års ålder kunde den unga konungen
ännu icke hålla sina tankar så mycket tillsammans, som
behöfdes för att läsa tryckt svenska innantill. Hans hog
stod mest på lekar och krigsöfningar; hvarjemnte han
visade ett tämmeligen stelt och egenvilligt sinnelag.
Lärarens bemödanden att rätta dessa fel vunno föga
understöd af enkedrottningen. Stundom förmanade hon
väl den tröga lärjungen till flit och uppmärksamhet[2];
men i allmänhet berättas, att, då hon såg sin son äta,
växa och vara glad; då var också hon nöjd och glad.
När man talte om hans ringa framsteg i studier,
svarade hon: mina bröder hafva ej heller någon serdeles
lärdom, men äro ändå goda furstar;
och när De la
Gardie gjorde i detta hänseende allvarligare
föreställningar, blef hon missnöjd och gaf honom sedermera i en
längre tid endast sura miner. Så går sagan. Säkert är,
att gamla Per Brahe med sin vanliga fritalighet yttrade,
och det i sittande råd, att man i fråga om konungens
uppfostran icke borde vända sig till enkedrottningen, ty
qvinnfolken äro alltid så klemiga i frågor om sina
barns upptuktelse.


Missnöjet i dessa hänseenden sträckte sig icke blott
till undervisningen, utan ock till andra förhållanden.
Man påstod, att den ungdom, som deltog i konungens
lekar och nöjen, var så illa vald, att han i deras
sällskap lärde dåliga seder, ett stelt och sjelfrådigt
uppförande, samt förakt för Gudstjänsten och ålderdomen. På
det just nu framträdande Bjelke-partiets vägnar uppsatte


[1] Sådana berättelser omtalas från d. 21 Dec. 1664 till d. 21 Mars 1671. Se Rådsprot.
[2] Brah. Fol. 5. Hedv. Eleonora till Kr. Horn d. 21 Juli 1665.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/15/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free