- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
17

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådant sätt under honom träffad. Detta skedde 1674.
Året derpå anställde han och hans officerare en sådan
lek med handgranater, att flere höllo på dervid tillsätta
lifvet.

Det var en frisk, glad, stundom öfverdrifven
ungdomsyrhet, som uppenbarades i alla hans företag och
nöjen; dock helt och hållet fri från hvarje
ungdomsutsväfning. För qvinnor visade han ingen benägenhet. Jag
tror,
skref franska sändebudet, att han häldre vill
sofva hos en gammal generalmajor, än hos den skönaste
dam i sin hufvudstad.
Det hände några gånger, att han
tog för mycket till bästa af starka drycker, men befann
sig deraf serdeles illa, och öfvergaf derföre en sådan
osed. Bland sina ungdomskamrater hade han sett många
exempel af vantro och förakt för Gudstjensten; men
omkring sitt 18:de år öfvergaf han också deras läror och
efterdömen helt och hållet, och man såg honom
andäktigt och oafbrutet hålla morgon- och aftonbön, hvarje
Söndag bivista tvenne Gudstjenster, samt med sin mor
gå till nattvarden fyra gånger om året.

Oaktadt konungens ännu outvecklade
själsförmögenheter röjdes dock anlagen till ett sundt förnuft och god
omdömeskraft; likaså till envishet i de ämnen, som
han trodde sig förstå. Den framtida stränge lagskiparen
visade sig äfven, och det märkligt nog i det aldraförsta
yttrande, som konungen i rådet sjelf aflät. Det gällde
en tjuf, hvilken Karl dömde att i ett års tid draga
kärran[1] och derjemnte 4 gånger om året doppas[2].

Vid rådets öfverläggningar teg dock Karl ännu
vanligtvis som ett godt barn, och, när ordningen kom till
honom, blef hans hela utlåtande blott de få orden: jag
förenar mig med flertalet.
Att spela en sådan roll,
kunde likväl icke vara någon angenäm sysselsättning.


[1] Förmodligen något svårt och skymfligt allmänt arbete.
[2] Måhända det fordom brukliga straff att dragas under
kölen af ett i hafvet stående fartyg. Rådsprot. d. 12 Mars
1673.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:03:11 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/15/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free