- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
38

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rikskanslern. Alla tego. Qui tacent, consentire videntur[1]
utropade De la Gardie och saken var afgjord[2].

Hvad man afgjort, var likväl tills vidare ingenting
annat än att skicka fulltaliga troppar till Pommern. Ännu
hoppades nemligen De la Gardie kunna undvika kriget.
Som fredsmötet i Köln just tid denna tid upplöstes,
skickade han sändebud till flere Europas hof, för att
arbeta på förlikning; men öfverallt fåfängt. Sinnena
förbittrades mer och mer. Kurfursten af Brandenburg,
hvilken, som sagdt är, året förut genom Sverges bemedling
erhållit en fördelaktig fred med Frankrike, fann sin
vinst i att åter bryta löst mot samma magt. Sverge
sökte med löfte om franska underhållspengar och med
hotelse om sina egna vapen afhålla honom derifrån. Men
förgäfves. När kurfursten uppbröt mot Frankrike, blef
han af svenska sändebudet Wangelin ända till franska
gränsen förföljd med samma hotelser och löften; men
också med samma utgång. Kriget mellan Brandenburg
och Frankrike uppblossade med ökad förbittring, och
alla De la Gardies bemödande blefvo fåfänga.

Det var nu för andra gången, som kurfursten af
Brandenburg angrep Frankrike. Konung Ludvig
fordrade derföre, att Sverge skulle enligt förbundet icke
blott utskicka sina troppar till Tyskland, utan äfven låta
dem träda i verksamhet. Denna fordran framställdes vid
ett högtidligt företräde, som Feuquieres hade inför
konungen och rådet sommaren 1674. Man kunde ej neka
billigheten, till och med rättvisan af hans begäran, och
man beslöt de sista tropparnas utsändande, ehuru ånga
gjorde deremot allvarsamma föreställningar. Men
dessa herrar voro få och betydde ingenting. Konungen
lånade dem ej heller någon serdeles uppmärksamhet.


[1] De, som tiga, samtycka.
[2] B. Oxenstjernas ofvannämnde annotationer i Bond. Ark.;
och Rådsprot. d. 12, 18, 19, 20 Mars, d, 9, 10, 11 och
15 April 1674. Jfr. Loenboms Handl. till Karl XI., III.
del. sid. 76—79, der man läser ett förkortadt utdrag af
B. Oxenstiernas annotat. i Bondeska arkivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/15/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free