Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkastadt[1]. De la Gardies fredskärlek och vacklande
sinnelag tyckes man dock igenkänna i sjelfva sättet. Der
föreskrefs nemligen, att de inryckande svenska tropparna
skulle betala alla lefnadsförnödenheter, som togos i
Brandenburg, ty man förklarade öppet och högtidligt,
att detta infall icke var begynnelsen till något krig,
utan endast ett försök att beveka kurfursten till
förlikning med Frankrike. Det tyckes, som De la Gardie
ännu hoppats kunna undvika ett verkligt krig.
De flesta deremot förutsågo, att kriget var från
denna stund oundvikligt. Nästan hela rådet var
missnöjdt. Då ämnet i sällskaper vidrördes, såg man dem
tigande draga på axlarna. Bland förtrognare klagade de
tämligen öppet deröfver, att så vigtigt beslut fattades
utan deras hörande; och att konungen gick förbi sina
lagliga rådgifvare och hörde och följde endast oansvariga
sängkammarråd. Mest vredgades man mot De la Gardie,
såsom den der tillställt både det ena och andra, och
man påstod, att han blifvit af Frankrike mutad med
100,000 riksdaler o. s. v. Detta missnöjets språk
fördes af flere bland rådsherrarna och i synnerhet af Sten
Bjelke och Johan Gyllenstjerna.
Dagarna före jul tågade emellertid Wrangel med
svenska hären inuti Mark-Brandenburg. Tärningen var
kastad. Hvad vinst den skulle gifva, derom voro
tankarna delade; ej minst inom Sverge. De kunnigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
