Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenskes Adam Wachtmeister, som braodetfbtirgareu,
öf-verste Mörner. Större delen af östgöta ryttare
stupa-de, troget blödande omkring sin fallna öfverste.
Svenska lifregementet lät sig bäldre nedhuggas än
tillbaka-drifvas. Lika mod visadts på branden burgska sidan.
Kurfursten sjelf störtade sig midt i slagthvimlet.
Svenskarna igenkände hans hvita häst och började rigta
sina kulor deråt. Stallraästaren Fr oben märkte faran.
Hästen skyggar för eders durchlaucht, sade han;
Idiom oss byta springare. Det skedde, och några
ögonblick derefter föll den trogne Froben, genomborrad för
kurfurstens fötter. Denne sednare hade en annan gång
råkat så djupt in ibland sventkarna, att. han endast med
yttersta möda kunde af de sina räddas. Båda bärarnas
tapperhet var lika; men brandenburgarnas rörelser
leddes med enhet och beräkning; svenskarnas de re mot af
oenighet och förvirring. Deras anfall blef slutligen
till-bakaslaget; och när dimman ändteligen kl. 10 f. m. bade
skingrat sig, såg man från sandkullarna, huru hela
svenska bären var stadd på återtåg till Fehr-BelKn. Alla
försök att oroa och skada dem bl ef vo kraftfullt
tillbaka-slagna. Under följande natt drogo de sig öfver den
bakom liggande floden på vägen uppåt Wittstock.
Vid ryktet om Ratenaus förlust hade gamla
Wran-gel uppbrutit från Håvelberg och ställt äfven han sitt
återtåg till Wittstock, dit han också lyckligt anlände.
Meningen var att här möte Wolmar Wrangel och i
förening med honom gå emot kurfursten. Och om Karl
Gustbf Wrangel der inväntat de ifrån Fehr-Bellin
kommande tropparna, så hade svenska hären efter brödernas
förening ännu varit den brandenburgska jemnstark, om
ej öfveriägsen, och således kunnat godtgöra den lidna
förlusten. Men långt framför de andra från slagtfåltet
ilande flyktingarna ankom till Wittstock
krigskommissarien Örnstedt, i högsta grad uppskrämd af olyckan. Han
berättade och försäkrade öfverallt, huru svenska hären
blifvit så illa slagen, att derifrån icke en enda man vore
att återvänta. Bedragen af sådant tal, ansåg gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
