Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vika tillbaka för de öfverlägsna fienderna. Äfven
• <letta bopp var förbi, men svenskarna försvarade sig
fin-då. De försvarade sig, ehuru nästan allt hopp om
räddning var förloradt.
Deras ihärdighet höll på att segra. Hösten skred
framåt med regn, köld och mörker. Danska hofvet
van-trifdes i dåliga qvarter, tropparna ån mer i
vatten-dränkta tält, jordhyddor och löpgrafvar. De voro
ingendera vana vid ett sådant lif, hade ingendera
vän-tat ett sådant motstånd. Från stadens första
ins|äng-ning gick det redan på tionde veckan, och ändå visade
svenskarna ingen benägenhet för dagtingan; utan gjorde
tvärtom det ena tappra utfallet efter det andra.
Danskarna, så höga som låga, började längtande tala om att
Givergifva hela företaget och tåga hem igen. Sjelfva
konungen visade sådana tänkesätt.
Men till Sverges olycka var Griffettfeld närvarande
vid belägringen. Han, som talat mot hela kriget, talade
nu lika kraftigt mot det föreslagna snöpliga återtåget.
Han föreställde nesan af att utan någon enda krigsbragd
sluta ett fälttåg, som blifvit påbegyndt med så lysande
förhoppningar. De skarpa orden verkade. Man
ansträngde sig om igen, eröfrade några utanverk och
företog sluteligen natten emellan den 11 och 12 December
en stormlöpning mot tre olika punkter. På två blefvo
danskarna tillbakaslagna. Tredje punkten, det så kallade
Nya verket, var beräknadt att försvaras af flere hundra
man; men i anseende till svenskarnas ringa antal kunde
blott nittio knektar ditskickas. Men dessa försvarade sig
så tappert, och aflossade skott på skott så tätt, att
deras axlar blefvo af gevärens stötande alldeles blåa och
sluteligen så ömma, att karlarna endast med smärta
kunde fortsätta skjutandet. Danskarna inträngde, och
allt vidare motstånd blef omöjligt. Svenskarna begärde
och fingo dagtinga. De hade vid belägringens början
varit 1,000 man. Deraf återstodo vid uttågandet ur
staden endast 400. De tappras anförare var en Gustaf
Wrangel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
