- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
75

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppvaknande från drömmarna om ära och landvinningar,
om svenska vapnens oöfvervinnelighet och den glänsande
Gustaf Adolfs-banan öfver Tysklands fält. Dock, man
hämtade sig, och började, manligt och modigt, utrusta
den flotta, som skulle åt de i Tyskland varande
svenskarna medföra undsättning och hjelp; såsom vi nyligen
berättat. Ungefär när denna flotta var i ordning, inföll
riksdagen i Uppsala. Den blef högst obehaglig. Inom
rådet trätade De la Gardies och Bjelkes partier och
sökte hvart för sig att inför konungen kasta på det
andra partiet mörka beskyllningar för orättvisor och
bedrägerier. Klas Rålamb och Knut Kurck anklagade
öppet och offentligt De la Gardie, såsom den der ville
skaffa konungen ur riket. Många trodde meningen vara
att skaffa honom ur lifvet. Ett tredje parti, nämligen
uppkomlingarna och framtidsmännen, hviskade i
konungens öra, att hela rådet, såväl Bjelkes som De la
Gardies anhang, bestod af egennyttiga bedragare, till hvilka
ingen borde sätta lit. Något när samma språk, men i
försigtigare ordalag, fördes af rikets ständer, hvilka
begärde en allvarsam granskning af riksförmyndarnes
hushållning. Sluteligen felades ej heller de, som hemligt
försäkrade konungen, att ständernas ledare Johan
Gyllenstjerna dref falskt spel; att denne herre ingalunda var
konungsligt sinnad, utan tvärtom ville införa republiken
och dervid sjelf uppträda, såsom Cromwell hade gjort i
England o. s. v.

Den nittonåriga fursten hörde och måste höra allt
detta förtal, hvarmed de omgifvande partierna svärtade
hvarandra och sig sjelfva. De lyckades, äfven i detta
sista hänseende. Konungen blef först orolig och
ängslig; men fattade sedan en djup ovilja för de hvarandra
belackande partierna inom rådet. Af naturen tyst och
sluten, blef han det genom en sådan erfarenhet än mer;
och bedragen på andra, tvingades han, att, fast ännu blott
en yngling, hädanefter lita endast på sina egna krafter.
Vi se genast spåren af denna förändring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/15/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free