Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rösten och beslöto anfallet. Det var omkring middags*
tiden. Svenskarnas ny bildade slagtordning öfvergaf sin
jordvall och störtade med förtvifUns tapperbct framåt
mot fienden och dess dånandé kanoner. Striden blef
långvarig och förfärligt Den öfvergick snart till ett vildt
handgemäng, der soldaterna med vfirja och musköttkolf
kämpade mot hvarandra. Svenskarnas härvarande högre
flygel under Schönleben blef till bakadrifven. På den
venstra kämpade Hans Wachlmeister med okufveligt mod.
Han fick tre hästar skjutna, men fortsatte striden på den
fjerde. Den gamla sjuttiåttaårige Per Hierta fäktade i
spetsen för Westgöta ryttare med sin gamla i bördiga
tapperhet. Robert Lichtone, den kanske starkaste och
oförvägnaste man i hela svenska hären, störtade sig med
nya adelsfanan den ena gången efter den andra i strids»
hvimlet, och fick den ena kulan efter den andra, ¡några
så djupt inträngande i hans jättekropp, att de aldrig
knnde uttagas, utan följde honom i grafven. Denna så
anförda flygel jemnte fotfolket under Scbouhz trängde
segrande framåt och dref danskarna tillbaka samt
återtog en mängd förlorade fanor och kanoner. Danskarna
fattade likväl stånd bakom en stengård. De förföljande
svenskarna sprtango öfver den och drefvo danskarna än
längre tillbaka, och börjtde hugga in på några kompa*
nier holländska matroser, hvilka förenat sig med fienden.
Men nu fingo danskarna ny förstärkning. Striden och
handgemänget började om igen med yttersta förbittring
och häftighet. Så hade deuna andra kamp varat i fulla
tvänne timmar* Af svenska fotfolket låg mer än hälften
i sitt blod på fältet. Men från fältet hade ingen enda
svensk trupp vikit undan. Danskarn* voro lika
ihärdiga. De kunde väl trängss tiliboka, men ingen flydde
ooh snart ordnade lig de skingrade åter och ryckte med
okufveligt mod fram emot svenskarna. Bet ver omöjligt
ett förespå ntgångeni *f ett å ömse sidor så hårdnackad
3U’id, ,
Men just vid detta ögonblick märkte svenskarna en
besynnerlig förändring och rörelse inom danska hareo»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
