- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
208

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fehr-Bellin. Nfir kurfursten findi icke ville underkasta
sig villkoren, blef hotelsen genast satt i verkställighet, och
franska troppar inryckte i Cleve och brandskattade
landet. Kurfursten strifvade indi emot, och Ifit utgifva
flere ströskrifter för att inför Europa ådagalägga, huru
orättvist han behandlades. Han måste dock slutligen
vika för öfvermagten; men vid hvaije punkt prutade han
emot med all möjlig envishet. Men med lika orubblig
beslutsamhet genomdref konung Ludvig sin vilja. Hans
troppar ryckte fram mot Minden och slogo en icke
obetydlig från Brandenburg utskickad styrka. För så hand*
gripliga skil måste kurfursten helt och hållet gifva vika.
1 Mars 1679 afslöts stillestånd, och vid
midsommarsti-den samma år fred, på de af Frankrike föreskrifna vill*
koren. Brandenburg måste åt Sverge gifva tillbaka alla
dess tyska besittningar med undantag af en smal,
obetydlig landstricka, öster om Oderfloden, hvarjemte Sverge
afstod sin rittighet pi halfva sjötullarna i Hinter-Pom^
mern, hvilka årligen inbragt 5,000 riksdaler. Dereraot
skulle Sverge återfå alla sina i kriget förlorade kanoner
och dessutom rättighet att med 50,000 riksdaler återlösa
det på högra Oderstranden liggande Golnau.

.Att efter så lysande fälttåg och så stora eröfringar
nödgas underteckna en så ofördelaktig fred, detta skar
Fredrik Wilhelm djupt i hjertat. I det lingsta hade
han hoppats fa behålla åtminstone Stettin. Nödgad, att
underteckna äfven dess återlemnande, utropade han: jag
önskade, alt i denna stund icke kunna skrifva. Och
nir han undertecknat hela fredsfördraget, utropade han
Virgilii ord:

Exoriare aliquis noslris ex ossibus ullori).

Till text vid fredstacksfigelserna förordnade han Davids
ord: det är godt alt förtrösta på Herran och icke
förlåta sig på menniskor. Orden uttryckte hans ovilja
mot bundsförvandterna. Men huru ofta hade man ej

1) Måtte en dag ur mitt stoft en mlgtig hämnare uppstå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/15/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free