- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
19

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minna tänkesättet ansedd som krigets egentligt ansvariga
upphofsman; och detla med ratta, ehuru Per Brahe,
Karl Gustaf Wrangel, jemnte LindskiOld och de
smickrande sängkammar råden hade hvar sin andel deri. Meo
nästan alla sOkte nu rädda sig geoom att kasta hela
skulden på De la Gardie ensam. Håri blefvo de
troget understödda af de lycksökande uppkomlingarna samt
af De la Gardies många motståndare inom rådet och
inom Gyllenstiernas parti.

Frågan om kriget och dess upphofsmän blef på
riksdagen redan tidigt bragt å bana. Man gick likväl
Icke rakt på saken, utan begärde att få veta, hvilka
medel för krigets förande rådet hade i beredskap, nfir
det tillstyrkte utbrottet af samma krig. Ämnet var
ömtåligt. Rådet kunde, och det med sanning och rätt,
skylla saken från sig och på konungen sjelf. Men så*
dant skulle hafva 8u mera uppbragt denne sednares
redan förut mot rådet fiendtliga sinnesstämning. Om å
andra sidan konungen skonades, skulle rådet blifva så myc*
ket mer utsatt för tadlet och faran. Man valde dock
den sednare utvSgen. Vi böra påtaga oss all skulden,
sade Klas Rålamb, för all så medelst skona
konungen och hans anseende• Gyllenstierna yttrade samma
åsigt, och De la Gardie tilläde: vt skola icke inblanda
konungen hdri ulan såsom senalores och sanatores i) ,
eöka lugna sinnena. Detta blef också rådets beslut tj.
Måhända sökte man genom en sådan frivillig
sjelfupp-offring vinna konungens tacksamhet och stöd. Man und*
vek sålunda eit afgörande svar och hänvisade blott
ståndarna till protokollen.

Men ständerna ville icke låta sig så lått afvisas
utan fordrade best&mdt svar på sin fråga, bestämdt
offer för sin ovilja. Nu* började saken blifva ganska
betänklig och aldramest för De la Gardie. Denne hade
redan i förväg fruktat efterräkningar, hvilket också var

1) Rådsherrar och fridsherrar.

*) Rådsprot. d. 11 Sept. 1675.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free