- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
72

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dikter eller misstydningar, vanliga alster af den afund
och det förtal, som alltid följer en mägtig gunstling i
spåren. På alla sidor omgifven af detta hat och af
denna afund, hade Gyllenstierna intet annat stöd fin
sin konung och dess förtroende. Skulle då den kloke
mannen velat undanrödja samma sin konung, samroa
sitt enda stöd? Sådant är osannolikt, otroligt; — och
dock troddes det af stora hopar förblindade
partimän. Gyllenstierna sjelf insåg dock klart sitt beroende
af konungen, och vid denne sednares hotande sjukdom
år 1679 1) blef Gyllenstierna af ångest för utgången så
häftigt gripen, att ban sjelf och endast af denna or*
sak lades på sjuksängen. Denna talande omständighet
kunde likväl icke öfvertyga sinnena; ej heller det
outtröttliga nit, den utomordentliga framgång, hvarmed
Gyllenstierna arbetade för sin herre och sitt land. Det hette
findå, att han af vildhet och egennytta ville störta
konungen och göra sig sjelf till herre öfver fäderneslandet.

Efterverlden har svårt att bedömma en man af så
underliga egenskaper och i synnerhet af så djup
förställning som Johan Gyllenstierna. Allmänt ansågs han vara
i högsta grad falsk och opålitlig. Samtidens yttranden
voro i denna punkt ganska bårda. Det hette t. ex., att
Gyllenstierna aldrig höll sig vid sanningen; — alt han
var en bland de falskaste menniskor, man kunde träffa;

— alt i hans uppförande korsade sig motsägande spår
af trohet och förräderi; — alt hela hans väsende var
en så besynnerlig blandning af lögn och uppriglighet,
alt ett säkert omdöme om hans person blef nästan
omöjligt, o. s. v. Det öppenhjertiga, eller rättare sagd t,
framfusiga och grofva sätt, som han af naturen hade
och kanske med flit bibehöll, troddes af många vara
antaget endast för skens skull och för att så mycket
lättare narra de godtrogna. Sjelf brukade han med
grofva eder bedyra sitt ärliga och upprigtiga sinnelag;
men icke ens på sådant sätt kunde han vinna förtroende.

1) Se del. XY sid. 174.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free