Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverlägsenbeten bos de adliga herrar, med hvilka
ofrälsemannen kom i daglig beröring, och hvilka för sin börd
fordrade den aktning och undergifvenhet, som dock flere
bland dem icke genom sin personlighet kunde förtjena.
Denna orättvisa blef olidligare i samma mån, de lägre
ståndens känsla af rättvisa och menniskovärde utbildades
genom den upplysning, som mer och mer spridde sin
dager öfver folken. Adelsmannen, också då han med
sans och mildhet begagnade sin öfvermagt, var dock i
ofrälse Ögon en förman, hvars välde icke grundades på
.sakens rättvisa eller personlig förtjenst utan blott på
bördens tillfällighet. Naturligtvis blef också denna
liksom all annan magt ofta missbrukad; och deraf växte
ofrälse-missnöjet än högre. Man ville häldre underkasta
sig en gemensam om också enväldig öfverhet, än att hvar
skulle i sin krets nödgas buga för en eller flere
små-berrar. Man skänkte gerna bort sina egna större eller
mindre medborgerliga friheter, endast man på samma
gång fick se de afundade och med eller utan skäl
hatade öfre samhällsklasserna nedtvingas till likhet med de
lägre. Det allmänna tänkesättet uttalade sig derföre mer
och mer för ett sådant konungamagtens ökande, och
denna åsigt genomgick en stor del af den tidens både
vitterhet och vetenskapliga afhandlingar. Så i allmänhet
bildades den tidsanda, sorn i flere europeiska stater
mellan konungarna och ofrälsemännen knöt det förbund,
hvilket vid ifrågavarande tid lemnade envåldsmagten i
de förras händer.
Till norden hunoo dessa åsigter ocb deras följder
något sednare än till det södra Europa. De framträngde
hit förnämligast omkring den tidepunkt, vi nu gå att
framställa. Ar 1660 blef i Dannemark adelns politiska
öfvervälde krossadt och konungen upphöjd till ett
obegrän-sadt envälde. Kurfursten Fredrik Wilhelm i
Brandeo-burg ökade likaledes regentens magt och beröfvade
flere-•lädes sina undersätare, och i synnerhet adeln, de fri*
och rättigheter, dessa förut kunnat mot fursteväldet
uppsätta. Något dylikt spordes äfven i Ryssland, när tsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
