Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parmynt, bvilka kom ra o adeln Ull godo 1). Att
fjerde-parts-räfsten så lamt verkställdes; — att adelns många
och stora fribeter förminskade kronans inkomster; —
att sålunda de extra-ordinarie skatternas fortfarande och
nyas påläggande blef i farans stund en nödvändighet;
— att bördorna på ofrälsemännen der igen om ökades;
— allt delta utgjorde både vigtiga och ofta upprepade
föremål för det allmänna missnöjet.
Spänningen tilltog ej litet genom det
utomordentligt brådstörtande sätt, hvarpå adeln ökades. Ar 1644,
och då Kristina tillträdde regeringen, funnos på
riddar-huset blott omkring 532 slägter. I slutet af 1680 stego
de till vid pass 1090 2). Inom 36 år hade antalet
sålunda blifvit mer än tredubbladtUl Tredubblad blef ock
derigenom trängseln både mellan adelns medlemmar
inbördes, och mellan dem å ena och de utom stående
ofrälsemännen å andra tfidan. Det brådbastigt ökade an»
talet af-adeliga herrar fordrade i samma mån ökade för-r
läningar, ökad frälsejord, ökadt antal af tjenster, genom
hvilket allt utrymmet för ofrälsetnännens verksamhet och
framkomst än mera inskränktes. Adeln deremot ut**
bredde sig öfver allt, och knappt någon aflägsnare del
af riket fanns, der ej i större eller mindre mån
slitningen mellan frälse och ofrälse uppenbarade sig.— Denna
slitning blef också vida svårare fin förr. Den gamla
adeln härstammade från landskapernas sedan uråldriga
tider yppersta slägter, och folket var från fordom vant
att betrakta den med vördnad och undergifvenhet, och
gjorde det derföre med mindre motvilja. Den nyskapade
talrika adeln saknade delta stöd i allmänna tänkesättet,
och då den ville trotsa sig till samma anseende och
vörd-nadsbelygelser, blef oviljan mot uppkomlingen så mycket
bittrare. I allmänhet hade ock den gamla adeln en stor
och sjelfständig förmögenhet, så att den för sin
berg-niug hvarken behöfde suga kronan eller underhafvande
1) Riksarh. Riksdagsacta 1675.
2) De utdöda i bida falleo inberäknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
