Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocb fortforo «Ht sedermera rådets trenne förnämsta
åligganden ; nemligen, först, att samvetsgrannt gå konungen med
upplysningar och råd tillhanda; för det andra, att inför
tronen bevaka de rikets och undersåtarnas rättigheter,
till hvilkas iakttagande konungen sig förbundit; och för
det tredje, att tillhålla undersåtarne att sjelfva å sin sida
fullgöra de förpligtelser, som de mot konungen sig
åtagit. Detta åliggande, att inför konungen försvara folkets,
och inför folket försvara konungens rättigheter, innebar
således och i sjelfva verket ett slags medlarekall mellan
båda statsmagterna. Ett medelstånd var dock rådet
aldrig, ty på ingeu enda riksdag har det utöfvat någon
sådan serskild rösträtt, som de egentliga stånden.
Riksrådets första och ursprungliga åliggande var
alltså att med upplysningar gå konungen troget tillhanda.
Konungarna å sin sida hade också alltid edligen förbundit
sig att styra riket med råds rade. Detta gällde så långt
tillbaka, som man i ämnet har några säkra och utför- #
liga underrättelser och lagstadganden, och sedermera allt
framåt och ända till 1680. Det förstods vanligen så,
att konungen ensam ägde styra riket och besluta, hvad
åtgerd, som skulle vidtagas; men att han alltid var
plig-tig att om hvarje sådan först höra sina lagliga
rådgif-vare. I några vissa men få händelser, t. ex.
bestämmandet af drottningens morgongåfvor l) kunde han dock
ingenting förordna utan rådets samtycke. Men, som sagdt
är, i allmänhet förstods saken så, att sedan konungen
hört rådets tankar, ägde han att sjelf och allena fatta
sitt beslut. Stundom hände dock, att på tronen
upp-stego konungar, som antingen af oiörmåga icke kunde
försvara sin magt, eller ock af oskicklighet och öfvermod
densamma missbrukade. Då uppkom en strid, som flere
gånger slutades dermed, att konungarna måste lofva att
vid riksvårdande angelägenheter och vid nya riksråds
utväljande icke blott höra riksrådets utlåtande, utan ock
följa, hvad dess flertal beslutade. Så skedde t. ex. med
i) landslag. Kon. Balk. 10 Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
