Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get blef derföre genast och i sin första början qväfdt;
roen ryktet derom flög snart hufvudstaden omkring och
väckte just de befarade misstankarna. Utan att känna
rätta föi hållandet började man öfverallt ropa, att rådet
sökte binda konungens händer; — att man ville, det
sysslorna hädanefter skulle bortgifvas, icke enligt
konungens vilja, utan efter hvad flertalet bland rådet
beslutade; — att då skulle alla sysslor endast tillfalla
slägtin-gar och anhängare af högadeln och rådet o. s. v. Man
sprang med delta tal ända upp till konungen.
Förbittringen öfver den inbillade planen gäste vildast inom
tredje klassen på riddarhuset. Som taleman för denna
sinnesstämning framstod den orolige Taubenfelt. Han
hade ingen viss sak att fästa sig vid; utan framdrog oyss
upprepade rykten och allmänna anklagelser samt tilläde,
att i punkten om sysslornas tillsättande borde Karl den
tiondes konungaförsäkran jemnföras med den, man nu
fordrade af Karl den elfte, på det att icke i denna
sedeare någon förändring måtte mot ständernas vilja blifva
insmugglad. Henrik Falkenberg sökte upplysa om
förhållandet, neml., att hvarenda person både i oeh utom
rådet önskade vidblifva det gamla bruket5 att konungen
ensam skulle utnämna ämbetsmännen, dock sedan rådet
deröfver blifvit hördt; en förklaring, hvari rådsberrarna
sjelfva gång på gång instämde. Men det var förgäfves.
Taubenfelt fortfor i sin öfvertygelse och i sitt påstående»
och ropade, att han till försvar för sin konung oeh
åess magt ville våga lif och blod; och i detta rop
instämde med buller hela tredje klassen, fastän några af
de förståndigare, en Duwall och en Mörner, föreställde
orimligheten. Rådet, underrätladt om dessa
beskyllningar, fordrade snabb och grundlig undersökning. Då
befanns, att Taubenfelt icke hade ringaste grund för sin
anklagelse. Båda konungaiörsäkringarna jemnfördes och
befunnos ord för ord lika. Afskrifvaren hade dock
för-vexlat en punkt med ett kolon. Taubenfelt ville deraf
framtruga vigtiga slutsatser; men misslyckades och fick
uppbära både åtlöje och ovilja. Han blef slutligen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
