- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
108

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att förhållandet tog denna riktning, nemligen till
rådets nedsättande och konungens envälde, detta berodde
ej blott på rådets och andra samhällsklassers
uppförande och tänkesätt, utan äfven och till icke ringa del på
konungens egen personlighet. Med alla rådets fel,
fun-nos dock inom detsamma många män, utmärkta af
kunskaper, duglighet och fosterlandskärlek. En kouung med
Gustaf Adolfs sinnelag och förmåga, hade till de vigti—
gaste platserna framdragit dylika personer och derjemnte
småningom i rådet infört andra deras likar. Med
sådana hade han omgifvil tronen, och med sin ädla och
öfverlägsna anda sedermera styrt både dem och riket.

Men ett sådant sätt att taga sakerna låg alldeles
icke inom Karl den elftes förmåga. Okunnig och i
um-gängessättet rå och frånstötande, skulle han inom en
rådkammare, bestående af rikets utmärktaste män, alltid
känna sig tvungen, underlägsen och beroende; och
häremot uppreste sig hans stolthet, både den konungsliga
och menskliga. — Au med oförställd känsla af sina
underlägsna gåfvor enkelt och uppriktigt öfverlägga med
sina utmärktare rådsherrar, för dem framställa sina skäl,
mottaga deras och till och med antaga dem, då de
be-funnos bättre; alltid ledd af en så varm kärlek till
sanning och fosterland, att den öfvervägde till och med
kärleken tiil egen person och egna åsigter; detta sätt att
taga saken, låg icke långt från Karl den elftes lynne, sä
ädelt och uppriktigt, som det ursprungligen och i sig
sjelft hade varit. Men nu mera kunde sådant omöjligen
låta sig göra; ty olyckligtvis hade han blifvit med råa
envåldstankar bortsmickrad och bortskämd af de
uppkomlingar och framtidsmän, som genom honom ville
bereda sin lycka eller sina planer. Ett tredje sätt
återstod, nemligen att för sken skull bibehålla rådkammarens
gamla inrättning, men småningom fylla den med
obetydliga personer eller blinda verktyg. Karl var dock
för ärlig att drifva ett sådant spel. Han ville befordra
fäderneslandets sällhet, och trodde sig ensam kunna göra
det hka så väl om ej bättre fin med biträde af radet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free