- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
135

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/>. Hvi höres sådan gråt, hvi månde bonden q vida?

S. Der många bockar är, der måste träden lida.

V. Hvem är den fula bock, som träden alltid gnager?

S. Det är vår adelsman, som bonden städse skafver.

D. Är han då orsak till, att bonden lider brist?

S. En ny gjord adelsman är värre än en best.
jD. Vill då ej konung Karl den arma hopen trösta?

S. Allt intill denna dag gör hvar, som honom löster.
jD. Men huru kommer det? Jag sådant näppligt tror.

S. Jo herden ensam är, men ulfvahopen storl).

o. s. v.

Sådana voro de åsigter, som bland allmänheten
ut-spriddes, till en del med skäl och för det mesta med
framgång. I ofrälsemännens ögon blef således rådets
nedsättande och konungens oinskränkta magt enda
möjliga räddningsmedlet från adelns lagliga men ofta tryc- ^
kande och missbrukade öfvervälde. En stor del af små*
adeln hoppadeä derjernnte och af samma orsaker och på
samma sätt att genom konungsligt envälde kunna
nedsätta högadeln och grefve-slåndet, föremålen för deras
afund och ovilja. Att Karl försummade och icke hörde
sina riksråd, detta på en gång olagliga och opassande
uppförande, blef derföre af allmänna tänkesättet och af«
unden icke blott urskuldadt, utan till och med försvaradt.

Så, dels af naturliga skäl, dels genom konstlade
medel, uppkom och utvecklades det allmänna tänkesätt, som
snart i Karl den elftes hand lemnade envåldsmagten
öf-ver hela Sverges rike.

För att så mycket möjligt lätta den tillämnade om«
störtningen beslöt man att i förväg från riksdagen
af-Jägsna alla personer, af hvilka något allvarligt motstånd
kunde befaras. Det är upplysande nog att i sådant
hänseende följa Johan Gyllenstiernas och envåld*partiets
åtgerder. De mägtigaste, de farligaste möjliga
motstån-darne och deras ställning voro följande.

Riksdrotset Per Brahe borde såsom en
sjuttiosjuårig gubbe icke kunna blifva serdeles farlig. Men han

1) Rålamb. Fol. 71.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free