- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
140

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nörskapet i Pommern, dit också Königsmarck bortsändes
redan elt år före riksdagens begynnelse och der han
sedermera blef under hela dess förlopp qvarhållen.

Den för Gyllenstierna och hans parti utan
jenrofö-relse farligaste raedtäflaren var Niis Bielke. Som
utomordentligt skicklig ryttare, tapper krigare och glad
um-gängesbroder, hade han redan i bog grad vönnit Karl
den elftes tillgifvenhet; serdeles från deras gemensamma
segerbragder i slaget vid Lund. Bielke var för
Gyllen-stierna så mycket farligare, som han, ehuru stolt och i
det hela rättskaffens, likväl hade långt mer än
Königs-marck den vigtiga förmågan att böja sig efter
omständigheterna eller dem efler sig. Han kunde således strida
mot Gyllenstierna med dennes egna vapen, och blef
der-före af honom så mycket mer fruktad. Redan förut är
också omtaladt, huru Gyllenstierna omkring 1677 och
1678 gjorde två misslyckade försök att från konungens
person aflägsna en så fruktad medtäflare. Vintern 1679
vågade man det tredje, det sista. Det lyckades då för
Gyllenstierna att intala konungen nödvändigheten af, att
fäderneslandets bästa blefve vid franska hofvet bevakadt af en
så skicklig man, som Nils Bielke. Han sökte också
öfver-bevisa denne sednare om dess personliga vinst af en sådan
beställning. Bielke vägrade i det längsta. Jag är, sade
han, icke van vid alt skrifva annat än rullor öfver
soldater och bref till sköna fruntimmer. Det blir mig
omöjligt alt sköta en så invecklad skriflvexling, som
den, hvilken vid den vigliga beskickningen kommer i
fråga. Afven Karl den elfte ville högst ogema sända
ifrån sig den högt värderade gunstlingen. Men just
der-före blef Gyllenstierna så mycket ifri gare; och när
konungen vid samma tid föll i sin förut omtalade sjukdom i)
och medan hans krafter ännu voro deraf mycket
försvagade, iakttog Gyllenstierna tillfället och intalade
honom än en gång nödvändigheten af nämnde beskick-

1) Del. XV, sid. 174.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free