- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
157

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gör och dessa svar, hvilka inneburo statshvälfningen och
för en tid af nära 40 år bestämde den nja riktningen
af fäderneslandets samhällsskick. Vi vilja der före
närmare betrakta bvar och en af dessa vigtiga punkter.

Första frågan var: shall regeringsformen af 1634
och 1660 vara förbindande, icke blolt för en
rriinder-årighets styrelse, utan ock för en fullmyndig konung?
Att nämnde regeringsform skulle vara gällande äfven för
en myndig konung, dertill var han af Gustaf Atiolf och
Axel Oxenstierna uttryckligen ämnad och af ständerna
1634 likaledes antagen, samt af Kristina 1644 tills
vidare stadfästad. Under Karl den tionde och Karl den
elfte blef den hvarken formligen antagen eller formligen
afskaffad; dock finner man honom ofta omtalad såsom
gällande äfven under deras regeringar. De hafva likväl
ingendera älskat densamma. Orsaken dertill kan sökas
blott i en enda punkt. Den under Gustaf Adolf
antagna riksdagsordningen af 1617 inrymde nemligen åt
konungen full magt, att, sedan han blott inhemtat
ständernas betänkande, sjelf och efter sitt eget godtfinnande,
fatta det afgörande beslutet. Men regeringsformen af
1634 stadgar, att mot allmänna riksdagars beslut skall
ingen hafva att säga bland alla dem, som äro
konungen och riket lydnad skyldiga. Dessa ord lade på sätt
och vis beslutande magien i ständernas hand och
kunde alltså för konungaväldet blifva mycket obeqvämare
än riksdagsordningen 1617 ft). I öfrigt innehöll
regeringsformen ingenting, som inskränkte den magt,
bvil-ken förut varit kronan tillerkänd. Emellertid ville Karl
den elfte blifva från samma regeringsform befriad. Sitt
skäl dertill har han aldrig uppgifvit; men hans önskan
gick genast och lätt i fullbordan. Stäuderna förklarade,
att konungen var alldeles icke bonden af ifrågavarande

1) I stridskrifterna om aristokratfördömandet hafva vi mot
professorerna Geijer och Bergfalk m. fl. yttrat, det 1654
års regeringsform icke i någon punkt inkräktat på
konungens magt. Vi skynda nu att sjelfva anmärka nyss*
nämnda vigtiga undantag från vårt påstående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free