Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betfinkande. Emellertid gick dock rådet sjelfmant upp
till konuogen och föreställde honom, alt de
förändringar, som man sökte införa, ingalunda öfverensstämde
med hans konunga-försäkran och aflaggda ed. Deras
ord blefvo fåfänga.
Den skedda förändringen var emellertid icke fullt
laglig förr, än också rådet hade till densamma lemnat
sitt bifall. Alt utverka detta gick’ likväl icke så lätt.
Först d. 18 December eller åtta dagar efter
brytningen och afgörandet skickade konungen från Kungsör
befallning till Bengt Oxenstierna att hos rådet inlemna
den ständernas ofvannämnda skrifvelse, genom hvilken
rådets inflytande tillintetgjordes och konungens
envålds-magi började införas. Det var två dagar före julaftonen, som
rådsherrarne fiogo mottaga detta bref, denna julklapp.
Förödmjukelsen var ganska påkostande, men efler ett
kort samtal beslöto de att lägga alltsammans till
hand-liogarna. Några minuter derefter blef dock saken
återigen upptagen, och det af riksmarskalken Johan Gabriel
Stenbock, en man, som med mycken klokhet och
beräkning förenade en stark tillsats af hetta och stolthet. Ja
mer, sade han, jag tänker på dessa punkter, desto
vig-ligare finner jag deras innehåll. Alt stillatigande
mottaga dem kan synas som ett samtycke. De la Gardie
och Sten Bielke instämde. Nils Brahe varnade, och
ansåg bäst att icke göra några anmärkningar; emedan
dylika skulle, såsom man erfarit, icke allenast icke
hjelpa, ulan kanske tvärtom förvärra saken. Den stolte
Stenbock svarade: en hvar följe sin åsigt! Men om
deras excellenser icke vilja protestera, så gör jag det
ensam och för min egen räkning. Detta exempel
uppmuntrade ständerna. Sten Bielke biföll genast och sade:
vår pligt förbinder oss att påminna, om hvad rikets
väl fordrar; och om sådant blifver hans maj:t
mindre behagligt, så skall det behaga Gud desto mera.
Knut Kurck sade: om vi äfven med en vår skrifvelse
ingenting kunna uträtta, så böra vi likväl med en
sådan freda vårt samvete. De la Gardie tilläde: om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
