Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förmodligen tyckte han det vara oangenämt att arbeta
tillsammans med personer, om hvilka han sjelf hade en
så dålig tanke, och af hvilka han visste sig omöjligen
kunna vara älskad; och hvilka dessutom från hans
barndom voro vana att betrakta honom med en viss
öfverlägsenhet. Orsaken må hafva varit hvilken som häldst;
saken, önskningarna förefunnos dock, och för att bringa
dem till verkställighet begagnades följande medel:
Den Stora Kommissjon, som skulle granska
minderårighets-styrelsen var i full fart och tog en för de
anklagade mer och mer vådlig riktning, och man började
redan att hos flera bland riksråden utmäta de summor,
till hvilkas återbetalande de blifvit fällda. Men Karl
stannade ej med åtgerden att endast tillbakafordra de
medel, som ansågos hafva genom misshushållning eller
egennytta blifvit förskingrade. Han befallte, att saken
äfven skulle betraktas som brottmål, och förordnade
Lars Wallenstedt att som allmän åklagare tilltala
rådsherrarna äfven i sådant hänseende. Rättegången skulle
föras inför Stora Kommissjonen, hvilken således tvärtemot
sin ursprungliga bestämmelse, förvandlades också till en
brottmålsdomstol. Samtidigt med denna hotande
tillställning började Klas Fleming gång efter annan låta
de gamla riksråden förstå, att om de ville bedja om
förlåtelse för sina fel och tillika begära afsked från sina
platser, ämnade konungen ingenting mer fordra, utan
de kunde i sådan händelse hoppas befrielse från den
vådliga efterräkningen. Det påstås till och med, att
konungen sjelf har åt en och annan gifvit på sådana
villkor ett sådant löfte eller åtminstone en sådan
förhoppning. Förslaget var ganska förödmjukande. Det
kunde nemligen för verldens ögon se ut, som skulle
riksråden genom dessa böner om förlåtelse, och genom
detta frivilliga afskedstagande söka friköpa sig från det
straff, de visste sig hafva genom egennytta och
försumlighet förtjenat. Och månne det icke till någon del så
var? Aldrig, så skrifver danska sändebudet, aldrig skulle
de hafva påtagit sig en sådan bekännelse, om de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
