- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
197

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frambrusto, när ban talte om den skymf mot fadrens
minne, det ingrepp i majestätets rätt, som enligt han»
tanke innebutos i testaments-förändringen. Han hälsade
genom landt marskalken och begärde, alt alla ständernas
ser skilda svar skulle sammanfattas i en gemensam af
dem alla undertecknad skrift, hvilken borde uppsättas
med så allvarsamma ord och till en sådan spegel och
varnagel för efterlefvande, all ingen framtid måtte
fördrista sig alt tänka, än mindre försöka någon dylik
förändring af en konungs testamente. För att vara än
mera säker, lät Karl den elfte sjelf uppsätta förslaget till
denna ständernas gemensamma skrifvelse. Han lät
visserligen tillkännagifva, att han ingalunda ville framtruga delta
sill förslag. Att der likväl måste blifva antaget, var
dock naturligt. Den 16 och 18 Dec. vardt också sist—
nämnde skrifvelse ständerna förelaggd 1) och redan den
£9 af dem utan motsägelse undertecknad. De ord, som
Karl den elfte sålunda laggt ständerna i munnen,
inne-höllo en förklaring, att de, som 1660 fört det svåra och
obetänksamma talet och förtalet mot salig konungen
och dess testamente, icke hade uppfört sig som ärliga
och redliga fosterlandsvänner, utan såsom de, der
förgätit Guds ord och den ed och underdånigste vördnad,
de voro en så stor och ärorik konung skyldiga. Nu
varande råd och ständer afsade sig derföre all andel
i sådant tal och förklarade, alt de, som fört
detsamma, borde, androm Ull varnagel och sig sjelfva till
vanheder, anses och hållas för olrogna unders åtar t,
m. m. Äfven borde alla protokoll och handlingar
om denna sak förstöras.

Till yttermera visso blef denna ständernas serskildt
afgifna skrifvelse också i riksdagsbeslutet hufvudsakligen
införd och bekräftad.

Genom denna förklaring och detta exempel badc
ständerna således antagit, att en konungs yttersta vilja

1) Riddarhus-arkiv. Riksdags-acta 1682 den 18 Dec. Jfr.
Lidén Riksd. 1682 s. 275.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free