- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 16. Karl den elftes historia. H. 2. Gungstlingarna, enväldet och förmyndare-räfsten /
274

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem alla ut får dt ordentlig kallelse (»citation») »att stånda
UU ansvar» i).

En vigtig hithörande fråga var likväl ännu icke
afgjord. Riksråden sade: vi böra och vilja ansvara
förvaltningen af de ämbeten och medel, som varit oss
serskildt anförtrodde. För de utlåtanden, tu i
egenskap af riksråd afgifvit, vilja vi ock ansvara, så till
vida nemligen, att i fall man kah bevisa, att någon
bland oss har i sina aflåtna rådslag förfarit med
falskhet, svek och förräderi mot fäderneslandet och
konungen, så må en sådan derföre sakföras och
bestraffas. Men om de åtgerder, vi tillstyrkt,
sedermera erhållit en olycklig utgång; eller om de åsigter,
vi följt, nu mera blifva ogillade; så anse vi oss €
ingendera fallet pligtiga att ansvara för sådana våra
afgifna råd. Ty först och främst hade
riksförmyn-darne ensamma rättighet att regera; vi endast att
råda. För det andra berodde det på riksförmyndarna,
antingen de ville följa våra råd eller ej. För det
tredje finnes, alt Sverges både fordna och nuvarande
konungar, t sina försäkringar uttryckligen lofvat, att
icke lillräkna eller anklaga sina rådsherrar, om
dessas råd finge en olycklig utgång; ty om man ej hade
en sådan trygghet, eller en sådan ursäkt, skulle ingen
vilja åtaga sig del svåra rådgifvarekallet, o. s. v*
Otvifvelakligl var allt detta enligt med sanningen.; ty
Svea rikes råd hade ännu icke i lag antagit
egenskapen af ansvariga . rådgifvare. Men å andra sidan ocb
icke utan stöd af billigheten svarade åklagrarne, att en
dylik rådgifvarnas ansvarsfrihet borde gälla endast
för sådana frågor och fall, som voro Ull sin utgång
tvifvelaktiga; men alldeles icke i frågor, som rörde
medlens förvaltning, ty för densamma voro bestämda
föreskrifter gifna. Alt bryta mot dessa
föreskrifter var olofligt’, och att förslösa rikets inkomster
skadligt. Om sanningen af dessa två satser kunde

1) Nordin. Fol. 112 s. 251. Karls bref d. 9 Dec. 1180.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/16/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free