Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maste derföre erlägga ränta, vare sig för lånade
penningar eller förskjutna penningevärden. Alltså, då kronan
icke kunde betala erhållna varor eller förfallna
ämbets-mannalöner, lemnade hon i båda fallen kronogods, hvilkas
värde svarade mot hennes skuld, eller hvilkas ränta
ansågs lika stor med räntan af godstagarens fordran.
Således, om en förråds-skaffare hade hos kronan innestående
1000 riksdaler för levererade varor, eller en ämbetsman
samma summa för obetalda löner, så lemnades åt hvar-
dera kronogods, svarande mot deras fordringar. Så
fortgick bruket en längre tid framåt och det utan något
synnerligt klander. Kristina, som städse behöfde reda
penningar, påbjöd visserligen ett par gånger, att inga
kronogods skulle få säljas mot fordringar, utan endast mot
kontanta medel. Men denna sin egen stadga bröt hon, icke
en utan många hundrade gånger, i det hon under hela
sin regering nästan oafbrutet sålde kronogods, icke blott
mot reda medel, utan ock mot obetalda löner och varor.
Något ogillande eller upphäfvande af sådana slags
betalningar befarades ej heller, såvida nämligen räkningarna
voro riktigt uppgjorda och af vederbörande gillade.
Vid fjerdeparts-räfsten 1655 har också Karl Gustaf
uttryckligen stadfästat alla köp, som blifvit gjorda mot
riktiga fordringar, af hvad slag som häldst.
Men sedermera vände sig bladet. Vi minnäs Karl
den elftes förmyndare och deras penningebehof och
parti-strider. Under dessa brytningar blef den gamla åsigten
om räntorna återigen framletad och som partiskäl
begagnad. De herrar, som 1668 författade Blåa bokenJ gjorde
till statens upphjelpande också följande förslag. Endast lån
af reda penningar eller ordentliga förskrifningar, mente de,
borde gälla som fruktbara, det vill säga räntegifvande
kapital. Deremot borde obetalda löner och gamla
krono-fordringar anses som ofruktbara; och om ägaren af en så-r
dan hade i betalning eller pant erhållit några kronogods,
skulle han återlemna desamma, så snart dessas under tiden
afkastade räntor uppgått till statens ursprungliga skuld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
