- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
129

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

görelse, hvari han åberopade nyssnämnda 1671 års
betänkande; men tillät sig att utgifva detsamma för att vara
förmyndare-regeringens gjorda slut och förordning. Denna
kungörelse har Karl sjelf underskrifvit; men ingen
kon-trasignerat. Den säges dock vara författad af Lindskiöld 1).

Så beslutades den hårda och djupt gripande
reduk-tionspunkten om kronogods-köp för fruktbara och
ofruktbara fordringar. Vid underrättelsen om dess innehåll
hör-des ett allmänt knot, och i synnerhet bland
ämbetsmän-nerna. Dessas löner hade i långliga tider utfallit ganska
oordentligt, serdeles under Karl Gustafs och Karl den elftes
krigsår. Många hade ock i stället för penningar fått gods
i betalning. Nu och med ett enda penndrag borttogs
denna ersättning och brötos alla de kungliga bref, hvilka
i vederbörlig ordning betryggat de ingångna afhandlingarna.
Klagomålen häröfver blefvo högljudda. Man tadlade den
orättvisa formen. RiksdagsbeslutetJ sade man, berättigar
icke till något sådant; och konungen har låtit frågan
af-göras genom reduktionskommissjonenJ hvilken dymedelst
blifvit olagligen och otillbörligen salt till domare öfver
svenske mäns egendGm. Man klagade än bittrare öfver
sjelfva grundsatsens obillighet. Gamla De Ja Gardie
ogillade den öppet, och sonen Gustaf Adolf adät i rådet ett
allvarsamt betänkande deremot. Den ena skulden, sade han,
är lika gilltigJ som den andra, och derföre också lika
berättigad till betalning. En tjenstemans möda och arbete
är af lika värde, som penningekarlens mynt. Om en
gi-rigbuk borgat staten några tunnor sill, salt och
strömming och derföre i betalning erhållit ett kronogods, då
anser man hans fordran som fruktbar och gifver honom
ränta derå. Men om en redlig man i sin
tjenstebefatt-ning har för fäderneslandet uppoffrat tid, krafter och ar-

4) Nämnde kungörelse är af den 23 Juni 4688 och två
gånger tryckt. Man jemnföre resolutionens ord med den till
bevis åberopade bilagan D.

Fryxells Ber. XVII. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free