- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
175

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pant-innehafvaren ansågs hafva genom deras räntor fått
sin hufvudstol gäldad. Sjelfva allmänna lagen gaf
anledning till en sådan ålgerd. Under dessa tider af oordnad
penningeröreise och oordnadt kammarverk hafva också
pant-innehafvarne troligtvis ofta skaffat sig fördelaktiga villkor och
alltför stora räntor; hvaremot de mången gång torde halva
vid de nämnde indragningarna gjort betydliga förluster. Vi
hafva redan förut omständligare behandlat detta ämne 1\
Under Gustaf Wasa blef kronan åter rik och
behöf-de inga lån mer. Men sönerna skingrade snart skatten,
och redan under Johan den tredje, om icke förr, började
den gamla pante-rörelsen omigen. Begreppen om räntans
lagligbet hade emellertid tämligen stadgat sig. Något
försök att enligt fordna bruket återtaga pantegods, sedan
räntorna betalt kapitalet, blef derföre icke på länge salt i
fråga. En och annan gång pekades likväl ditåt. Det
var år 1615 och under den utomordentligt stora
penninge-förlägenhet, som rådde i början af Gustaf Adolfs regering,
och som förorsakades deraf, att de flesta kronogodsen,
synnerligast i Finnland och Estland, voro i slutet af Ivarl
den niondes tid bortlemnade. Riksrådet föreslog då, att
räntan på pant-innehafvarnes fordringar skulle nedsättas
till 3, 4 högst 5 för hundradet; och att hvad de
derut-öfver af sina pantegods årligen bekommit, skulle afdragas
från hufvudstolen. Gustaf Adolf begagnade icke denna
utväg 2 . Troligen tvckle han det vara alltför obilligt att
anställa en sådan efterräkning med lån, som voro gifna
på helt andra villkor. Men att för de nya lånen
återinföra den gamla grundsatsen, dermed gjorde också han några
försök. Tvungen af krigsbehofven, fortfor han alt
bort-panla, än den ena, än den andra af kronans lägenheter
och föreskref dervid någon gång det uttryckliga vilIkorr
att pantegodsen skulle återfalla till kronan, så snart deras

41 Se sid. 423 och följ.

2) Så vidt oss kändt är. Likväl bör anmärkas, att under
pante-tvisterna 4686 har Lindskiöld försäkrat, det närande, år
4645 föreslagna, pante-reduktion gått i verkställighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free