- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
184

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindskiöld försvarade saken, bland annat äfven med följande
skäl. Det tyckes visserligen, sade han, att de, som mot
pant lånat kronan penningar, skulle hafva bättre rätt
än de, som lånat utan pant. Men saken förhåller sig
tvärtom. Dessa sednare hafva af kärlek till
fäderneslandet bortlemnat sina medel utan någon säkerhet och blott

pä god tro. Sådana böra derföre först och främst hjel-

pas. Icke så de, hvilkas kärlek till fäderneslandet varit

så ringa, att de icke velat med lån bispringa detsamma,

så framt de ej till säkerhet bekommit pantegods. Tillika

anförde Lindskiöld, att 1615 hade en dylik räfst blifvit
anställd med pantinnehafvarne; tilläggande, att, om saken
än icke varit fordom utöfvad, så vore den likväl i sig
sjelf billig och rättvis. På riddarhuset fanns för tillfället
en öfverste Sparrfelt, som, sjelf hörande til! tredje klassen,
hade 1680 ifrigt hjelpt till att genomdrifva de
indragningar, som då drabbade högadeln. Nu hade
reduktionsord-ningen kommit till honom sjelf; ty han var i besittning
af flera bland de ifrågavarande pantegodsen. Han tyckte
derföre reduktionen gå numera alltför långt. Fast alla
andra förblefvo stumma, tog han mod till sig och sökte

tvärtemot Lindskiölds påståenden bevisa, det den
föreslagna panteräfsten var obillig och orättvis. Lindskiöld afbröt

anmärkningarna, sägande: jag har blott velat genom min

framställning göra ridderskapet bekant med ämnet; men
icke föredraga det till öfverläggning. Sparrfelt svarade:
ja så! men jag trodde, att meningen var, det saken skulle
öfverläggas/ och derföre talade jag. Lindskiöld
återupptog och försvarade v sina åsigter och ingick således sjelf

omigen i öfverläggning om ämnet; men han påstod det
oaktadt, att det icke var föredraget till öfverläggning.

Sparrfelt genmälte: ja så! ja då kan jag väl också tiga_

Något misslynt svarade Lindskiöld: när jag icke föredragit
något ämne till öfverläggning, så får väl herr öfversten
lof att tiga. Eller har väl herr öfversten uppdrag att

tala för hela klassen? Sparrfelt svarade: jag talar för

mig och för andra, som i kronans yttersta trångmål lånat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free