- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
207

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade jemnte den vissa äfven den ovissa räntan blifvit åt
köparen genast upplåten, utan att någon enda menniska
då eller sedermera sagt ett ord deremot. Och ändå hade
nu reduktions-herrarna och Johan Rosenhane nog djerfhet
att påstå, det Gustaf Adolf icke försålt den ovissa räntan.
.Reiher, en obetydlig ämbetsman i kammar-kollegium,
vågade uppträda mot dessa fräcka osanningar. Han sade:
under konung Gustaf Adolfs tid erhöll en långifvare
vanligtvis 40 procent för sina penningar. Hvem skulle då ha
varit så oförståndig och köpt gods, om meningen ej varit
att dervid erhålla mera än 3 procent; häldst köparen
mången gång icke kunnat af bonden utbekomma sina
skatte-räntor? Lindskiöld svarade: detta ger anledning att söka
nåd hos hans majestät, men icke att fordra någonting
såsom rättighet; och efter någon ordvexling med Reiher,
framkastade han omigen det vanliga med lockelser
blandade hotet: det är bäst, sade han, att icke röra häri,
eljest torde man neka ridderskapet all besittningsrätt till
den köpta jorden. Skrämd häraf, beslöt adeln att icke
tala mot hemliga utskottets betänkande utan hemställa
alltsammans till konungens nåd. Slutligen framkom
Oxenstierna omigen med adelns redan förut ofta upprepade
anhållan. Han sade: månne vi icke kunna numera våga

bedja hans majestät förskona oss från alla vidare
efterräkningar? Lindskiöld svarade: allt är nu så noga
undersökt, att jag icke vet, hvad adeln kan hafva qvar, som
den behöfver frukta för.

Så slutades riddarhusets öfverläggning den 29
Oktober. Man hade derigenom förklarat fyra och en half
procents-taxan oriktig och för staten skadlig. Derigenom hade
man också omedelbarligen berättigat konungen att
upp-häfva alla efter samma taxa skedda köpeafhandlingar, och
att nedsätta dem till tre-procents-köp; och att sedermera
på ett eller annat sätt fordra åt kronan ersättning för
ovissa räntan af alla de gods, som blifvit sedan 1638
försålda, och af hvilka kronan eljest kunnat få endast de
extraordinarie räntorna inlösta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free