Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna. Han sökte dock gifva åtgerden ett sken af lag-
lighet ocb af ständernas bifal). 1 brefvet derom sade han,
att riksdagsbeslut samt kungliga och allmänna
förordningar förbehålla åt kronan lösningsrätt af alla
konditione-rade köpegods, och det på hvad ort som häldst„ så vida
de blott finnas för kronan och för det allmänna nödige och
omistandes 1). Saken var den, att Karl hade först sjelf
och alldeles godtyckligen utsträckt antalet och vidden af
de så kallade förbudna eller ormstanete-orferna mycket
längre än förut. Derjemnte hade han börjat i sina
re-duktions-stadgar införa det dubbla ordalaget: omistande
orter eller dem vi för omistande ansegenom hvilket
sednare uttryck gränsen för de förbudna orterna blef
obestämd, och helt och hållet beroende af konungens
godtycke. Dessa två sina egenmägtiga tilltag åberopade han
nu såsom skäl för det tredje; nämligen då han förklarade,
att alla slags köpegods kunde af kronan inlösas, så snart
konungen ansåg dem för sig och staten nödiga.
Beslutet gällde icke någon småsak. Omkring 8^500
hemman hade inalles blifvit försålda. Två tredjedelar,
kanske tre fjerdedelar deraf voro belägna i oförbudna orter.
Innehafvarne af dessa 5, kanske 6000 hemman ansågo
sin besittning tryggad genom ordentliga köpebref, genom
flera både konungaförsäkringar och riksdags-beslut; — och
nu! genom några få rader af Karl den elftes hand, blef
en så fast bekräftad äganderätt upphäfd, och de sjelfva
ålaggda, alt vid anfordran, åt kronan mot lösen afstå sina
egendomar. Man kan föreställa sig hvilken uppståndelse,
hvilken oro, hvilket missnöje! — Men enväldets hand
hvilade tung och qväfvande öfver landet, och ingen \ågade
låla förnimma ett knotande ljudi I sina anteckningar
har dock Klas Rålamb för efterverlden högt uttalat de
sannir.gar, hans samtid knappt vågade framhviska.
Öfver många slägler föll också åtgerden tung och
stundom alldeles förkrossande. Bland andra blefvo Ludvig
4) Nordin, fol. obund. 57, s. 739. Kgl. br. d. 3 April t(j89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
