- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
230

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som. vid andra kompanier. Det var också endast med
möda, som konungen kunde öfvertala penningemännerna
att i verket gå in och stanna qvar. De förnämsta del—
ägarne hörde äfven till hans närmaste omgifning, t. ex.
Axel och Gabriel Gustafssöner Oxenstierna, Johan Skytte,
Banérerna, Salvius, Weiwitzer m. fl., allt sådana män,

på hvilkas beslut konungen kunnat personligen inverka.
Ungefär en fjerdedel i kompaniet innehades af köpmän
och borgare i Stockholm. — Men efter flera lyckliga år föll
kopparen djupt under det pris och det myntvärde, som
konungen honom åsatt och envist sökte bibehålla. Häraf
förorsakades mycken oreda och missnöje. Tillika hade de
lägre och fattigare samhällsklasserna högljudt knorrat öfver
den stora vinst, som kompaniets medlemmar någongång
haft; och allmänna tänkesättet yrkade mer och mer, att

denna näringsgren borde uteslutande tillhöra kronan, så
alt riket och icke enskilda personer måtte bekomma den
stora vinsten. 1 följe af allt detta, och äfven för att
komma åt penningar, lät Gustaf Adolf kronan inköpa och
öfvertaga hela verket med dess dåvarande kontanta
behållning af 300,000 d. s. Delägarne förnöjdes på hvarjehanda
sätt. De mest påstridiga fingo genast för sin fordran, så
till kapital som räntor, uppbära betalning i kronogods. De
andra, de medgörligare, bekommo hvar för sin lott en
kronans skuldförbindelse, löpande enligt konungens eget
anbud med 20 procents ränta. Detta var mycket; men
dock hälften mindre än de stundom förut fått, och, hvad
kronan kunde vänta sig att möjligtvis omigen få i ränta af
rörelsen. Betalningen utsattes till d. 24 Juni 1629, och än

bättre villkor lofvades dem, som gåfvo än längre anstånd.

Denna handel skedde 1628. Förhållanderna fortforo
emellertid alt vara mindre gynnande för handelsföretaget,
och kronan gjorde på detsamma ganska betydliga förluster.
Några år derefter och just under sådana omständigheter
ioil konungen undan och skuldförbindelserna voro ännu
och blefvo länge efteråt oinlösta, ehuru de gingo med en för
kronan så dryg och besvärande ränta. Sedermera sökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free