- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
246

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning. Holm vidhöll nu den sednaste uppgiften, d, v. s.
om sin oskuld och om mulorna; men Schiller nekade
en-ständigt till både det ena och andra, och skyllde
gernin-gen på Holm. Riksmarskalken Stenbock sade slutligen:
har du samvete, att se Holm straffas till öron och ära
för ett brott, som du vet, att han icke begått? Schiller
svarade: jag har samvete se honom, lida än svårare straff,
då han har samvete att anklaga mig, som är oskyldig.
Alla rättens medlemmar varnade Schiller. Vi äro
färdiga,, sade de, att med ed bekräfta vår öfvertygelse om

Holms oskuld. Sist och omigen vände sig Stenbock med

än allvarligare ord till den anklagade. Har du väl hjerta,
sade han, att se den oskyldige Holm straffas? Jag säger
dig: framhärda ej i din synd! Än står dig nådens dörr
öppen. Det är bättre att bekänna sanningen och derpå
söka konungens nåd; än alt störta en oskyldig i
förderf-vet och sedan bära ett oroligt och svidande samvete i alla
dina lifsdagar. Vid dessa ord förstummades Schiller och
tårarne kommo honom i Ögonen. Han bad om några
ögonblick att få sansa sig. Men genast tog han åter till
orda och utbrast: jag har blifvit förledd. Men nu vill jag
omtala, hur alltsammans verkligen gått till. Jag vill
likväl icke göra det till protokollet, utan blott för
riksmarskalken, öfver ståthållaren samt för kommissarien Franck.
Det tilläts. Schiller ingick i nästa rum och gjorde der
för Frnnck en enskild bekännelse, hvilken sedermera för

de andra två herrarne upprepades, Den innehöll, att

Schiller verkställt förfalskningen ; men, att en annan
person hade derom tidt och ofta bedt och länge med honom
öfverlaggt. Schiller hade trott saken, indragningen, vara
rättvis, och derföre låtit sig öfvertalas att undanskaffa
det blad, som hindrade verkställigheten. Det skedde af
nit för konungens bästa och på inrådan af en man med
>;mognare förstånd». Schiller kunde icke öfverbevisa
honom, ty deras samtal hade förefallit inom fyra murar:
men förledaren skulle engång inför Guds domstol sitt verk
ansvara o. s. v. De nämnde tre herrarne berättade allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free