- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
273

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket betänkliga; i synnerhet den, som ålade
jord-inne-hafvaren bevisa sin enskilda eganderätt; men befriade
kronan från skyldigheten att ådagalägga sin så kallade
allmännare och högre. Detta hvilade på ett tyst antagande
af nyssnämnde åsigt om kronans ursprungliga eganderätt
til! all rikets jord. Här tillämpades nämnde lära stundom
på det sättet, att, om innehafvaren ej kunde bevisa sin
undantagsåtkomst till den ifrågavarande lägenheten; så var
han sin besittningsrätt förlustig, och kronans allmänna
och ursprungliga eganderätt inträdde åter i verksamhet.

Härmed beslägtad var en annan grundsats, nämligen,
att den anklagade skulle bevisa sin oskuld; men att
åklagaren icke behöfde bevisa sin angifvelse. Denna lära hade
redan förut blifvit införd vid Stora kommissjonens
rättegångar 1). Påståendet var liksom mycket annat i dessa
åtgerder en härmning, af hvad Colbert redan på
1660-talet sökte göra gällande i Frankrike.

De sålunda angripne jordegarne kunde dock ofta till
sitt försvar åberopa urminnes häfd, hvilken hitintills gällt
som laga fång. De åberopade den ock. Men Karl den
elfte hade påbjudit den oftanämnde, men nya och för all
enskild eganderätt vådliga grundsatsen, att mot konungens
höga rätt och fördel skulle hvarken vana, häfd, eller
någon slags stämmo- eller förfallotid vara bindande 2). Ser-

skildt och just för den nu ifrågavarande skogskommissjo-

nen föreskref han. att urminnes häfd icke skulle gälla

som försvar för intagor, så framt de ej vore af ålder in-

rösade. At denna nya, för tillfället gjorda lag gaf
konungen tillbakaverkande kraft, äfven för de många förflutna
„ århundraden, under hvilka den icke funnits till. Så
försvann en del af det skydd, som dylika hemmansegars
hittills trott sig böra af urminnes häfden lagligen åtnjuta;
och i följd deraf öfverflyttades en mängd lägenheter från

1) 16. 294, 295.

2) Kongl. resolut, d. 22 Okt. <686 och Kongl. br. d. 43 Juli
och d. 24 Nov. 4694.

Fryxells Ber. XVII. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free