- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 17. Karl den elftes historia. H. 3. Reduktions-Verken /
291

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till detta samhällsskick kommo korsherrarna genom
både eröfring och ett slags feodalism. Landet var
nämligen för ordens gemensamma räkning intaget och ansågs
derföre till största delen vara statens egendom. Dess jord blef
alltså åt de enskilda korsherrarne utdelad blott såsom län,
hvilka dock voro ärftliga, slutligen också på qvinnosidan i).
Dessa riddare, för det mesta tyskar, utgjorde sedermera
landets egentliga ägare och målsmän. Urfolket, liverna,
letterna, esterna m. fl. blefvo förvandlade till lifegna
slaf-var under den nykomna tyska folkstammen. Deras
un-derkufvande hade gått med ifver och fort nog; icke så
deras omvändelse. Svärdet hade varit verksammare än korset.
Urfolket tvingades väl att låta döpa sig; men med
kännedom blott af sitt eget språk, förslodo de sällan, hvad den
främmande tyska läraren förkunnade. Annu under flere
århundraden fortlefde dessa menniskor till största delen i
hedniskt mörker och afguderi, fast under namn och sken
af att vara kristna.

Någon tid stod detla samhälle i förening med tyska
orden i Preussen; men skildes åter derifrån och uppträdde
sedermera såsom en egen stat. Längre fram antogo
riddar-ne Luthers lära, vid hvilket tillfälle lekmännen der liksom
annorstädes bemägtigade sig en mängd al kyrkans lord na
egendomar.

Till medlet af femfonhundrade-talet hade
svärdsrid-darne med beundransvärd tapperhet försvarat sig och sitt
nya land mot angränsande och talrikare folk. Deras lycka
var ock, att just under dessa tiderymder hade Ryssland,
den närmaste och farligaste grannen, varit nära sin
upplösning genom dels inre oenighet, dels Mongolernas
ströf-tåg. Men snart blef detta stora välde pånyttfödt genom
Ivan Wasiliewitsch den förste. Hans sonson af samma
namn och derjemnte kallad den grymme, eröfrade Kasan,
Astrakan och Siberien och hotade äfven Svärdsriddarne,
hvilkas land han framförallt önskade intaga för att erhålla

t) 1 detta hänseende gällde för olika delar olika bestämmelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/17/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free